Vad har du för personliga minnen från Ebeneser?
– Jag har minnen från när jag varit här under gymnasietiden. Jag var med i en körkonsert och det var ju en fantastisk akustik i och med att det är en kyrka, lokalen ger tillbaka mycket klangmässigt. Jag har också varit på en Bo Kasperskonsert.
– Det stängde 2006 när Kulturens hus öppnade och jag var in första gången efter det 2011. Det var som en domedagskänsla, som att man stängt portarna och bara lämnat. Då hängde det färgflagor från taket så det är stor skillnad jämfört med hur det ser ut nu.
Hur föddes idén till nya Ebeneser?
– Kulturföreningarna i Norrbotten saknade en hemvist. Det började som en lös grupp kring Svartöns bluesförening som bjöd in Luleå bugg och swing och Ersnäs amatörteaterförening och tillsammans bildade de Kulturföreningen Ebeneser. Nu kan alla kulturföreningar i länet bli medlemmar men många fler kan bli arrangörer och om man som enskild vill engagera sig kan man bli medlem i volontärpoolen.
Vad gör du på jobbet?
–Till stor del handlar det om att leda och samordna verksamheten i kulturföreningen och i huset. Jag är som spindeln i nätet men nu är jag utförare också. Jag träffar arrangörer, uppdaterar webben, slänger kartonger och kollar upp brandskyddsrutiner. Jag har tänkt och tänkt och tänkt. När jag började här var Attet klart men inte Huret. Nu är vi färdiga att starta men verksamheten är inte fast.
– Jag har haft det här som jobb ett år men jag har arbetat ideellt i projektet sedan 2011. Största delen av den tid som föreningarna lagt har varit ideell och så ska det fortsätta vara. Många hjälper till och gör lite, då blir det ett levande hus och en mötesplats.
Det har startats upp verksamhet här inne många gånger genom årens lopp, vad är det som gör att det kommer att funka den här gången?
– Det finns väldigt många engagerade och det fyller behov från så många olika håll. Dessutom har vi ett fantastiskt stöd från politiken och tjänstemännen på Luleå kommun och från landstinget.
Vad är du mest nöjd med när det gäller renoveringen?
– Trots att det är ett ideellt kulturhus finns det professionellt ljud och ljus och det skapar goda förutsättningar. Jag är också glad att renoveringen har gjorts med eftertanke och kärlek. Det har varit några kulturarbetare här och tittat och de har nästan varit gråtfärdiga, de har nästan inte kunnat tro att det här är till dem och det ideella kulturlivet.
Vilka arrangemang är planerade för premiärveckan?
– På lördag har vi ett rullande potpurri av kultur med nya akter varje timme och då tror jag att det kommer mycket folk som vill se på lokalen. På söndagen blir det barnteater, och måndag till torsdag blir det ett dagpass och ett kvällspass med många olika arrangemang. Det blir ett brett utbud, en koncentrerad Ebeneservecka. På lördag avslutar vi med kulturnatten. Esperanza firar 20-årsjubileum på dagen och på kvällstid blir det klubb här. Det finns ett sug efter att kunna gå ut och dansa där kulturen och musiken står i centrum.
Hur ofta ska det vara arrangemang här?
– Flera gånger i veckan.. Onsdag till söndag är vi också en öppen mötesplats där caféet är hjärtat. Där finns utrymme för det spontana, man ska kunna ta med sig gitarren och spela eller läsa en dikt.
Har det varit svårt att fylla bokningskalendern?
– Haha, nej! Det är jättehögt tryck, folk är jättesugna på att spela här. Vi har två lediga lördagar under hela hösten.
Vilken är drömbokningen?
– Min drömkalender är ett riktigt brett kulturutbud där vi får in många olika kulturuttryck och kulturer, vi vill ha en internationell prägel. Chiles nationaldag kommer att bli något stort här nästa år.
Varför behövs den här scenen, eller det här huset?
– Det behövs för att få ett mer levande kulturliv och för att förenkla vägen från idé till verklighet, så att fler kulturarrangemang blir av. Det behövs för att fler ska engagera sig och känna sig delaktiga i kulturlivet. Jag tror att det kommer att skapa fler kulturkonsumenter. Dels kan tröskeln till att se sig själv som kulturkonsument kan vara för hög, dels kan det vara gör dyrt. Här ska syftet alltid vara ideellt och publikt och det ska alltid vara kulturen som står i centrum.