Kiruna står inför en monumental omvandling. Hela staden ska flyttas. Och mycket av det vi känner igen i Kiruna kommer att försvinna.
Därför är behovet av att dokumentera staden enormt.
I boken Ögonblick i Kiruna 2009-2010 ger Kjell Törmä ett bidrag till denna dokumentation genom ett arbete som avslutades så sent som i somras. Uppdraget kom från Christer Vinsa, som är kommunens projektledare för stadsomvandlingen och det har blivit en ganska omfångsrik bok med 376 bilder som ackompanjeras av små bildtexter.
Kanske lite för omfångsrik.
Den legendariske fotografen Ansel Adams sa en gång att han var nöjd om han gjorde tio bra bilder på ett år.
Kjell Törmä har inte 376 bilder som är bra. Många är dock bra och intressanta tidsdokument från arbetsplatser, hem- och stadsmiljöer och fester som Kirunafestivalen. Ett antal bilder är dessutom riktigt bra.
Men boken hade tjänat på att befrias från de bilder som håller sämre kvalitet ur teknisk eller rent fotografiska aspekter.
Som det är nu är känslan för mycket familjealbum.
Visst, Törmä anger i baksidetexten att boken är lite av ett fotoalbum som ska hjälpa folk att minnas hur det var. Men i en bok som bygger på bilder gör man klokt i att gallra bort det som inte håller måttet.
Boken väcker också frågan om vad man dokumenterar och för vem.
Till exemepel reagerar jag på hur mycket av männens arbetsplatser som dokumenteras och hur få av kvinnornas arbetsplatser som är representerade i förhållande till alla byggkranar, ställverk och gruvschakt.
Visst finns ett och annat dagis, en kvinna som jobbar på ICA och så vidare. Men frågan blir vems Kiruna som dokumenteras och vilken bilden av Kiruna blir för de generationer som kommer efter oss som lever nu.