Molières hypokondrikerpjäs hade premiär 1673. Jag har föreställt mig att den överlevt för att humorn har mer substans än den situationskomik som i förstone underhåller:
Hypokondrikern Argan har pengar och en girig hustru, som försöker knäcka honom med hjälp av en kvacksalvare. Och pigan tar dotterns parti när Argan inte låter henne bestämma vem hon ska gifta sig med.
På sin tid sägs satiren i manuset ha bestått i en metaforisk kommentar till det sjuka och svaga hos självaste Ludvig XIV och hans franska kungadöme.
I dag är en kritisk liknelse mellan Argans kropp och det sjuka i samhället måhända långsökt och alltför ambitiös, men här är kängan enbart riktad till läkarvetenskapen.
Argan framställs som en folkkär stackare snarare än som en beräknande maktgalning. Det subtila hos originalet, har här omarbetats till den övertydlighet som präglar folklustspel.
Det är också vad den här uppsättningen gjordes som från början, vilket är alltför uppenbart på en innescen. Under bältet-humorn firar för mig obegripliga triumfer, men den som gillar sådant får sig garanterat många skratt.
Regissören har tillåtit sig gränslösa utsvävningar både i sin bearbetning av manuset och i ensemblens improvisationer. En i viss mån tilltalande lek med en klassiker, men det är för mycket slams och trams för att jag ska ta till mig helheten.
Däremot imponeras jag av att alla aktörerna använder sin rutin till att förmedla en tät scennärvaro. Det belönas med en omedelbar publikkontakt som står sig i båda akterna.
Fotnot: Den inbillade sjuke spelas i Boden 19/4, Jokkmokk 21/4, Kiruna 22/4, Gällivare 23/4, Överkalix 24/4, Haparanda 25/4