Det gäller att förverkliga sig själv, som det heter, att nå lyckan genom ett framgångslikt liv, gärna i arbetslivet. Nå en fin position och erövra en fin titel. Det gör Karolina i Therese Bohmans ”Aftonland”. Hon når professors grad i det akademiska livet i Stockholm, professor i konstvetenskap.
När romanen börjar har hon brutit upp från ett förhållande som varit livlöst och pågått alltför länge. Hennes före detta är etablerad i konstvärlden, vurmar för fina antikviteter och välbeställda bekanta med position i samhället.
Det känns till en början bra med den egna lägenheten på söder i Stockholm och det känns också spännande att vara fri för nya förbindelser. Exet var ju nästan aldrig intresserad av sex. Hon har haft några sidoförbindelser under sambolivet, varit otrogen, och hennes erotiska låga brinner. Hon söker nya förhållanden och helst ett för framtiden. Det ska ge allt det som hennes gamla inte nådde upp till.
Det är inte enkelt. Där finns den unge vackre, spännande mannen, hennes egen doktorand. Det är inte lämpligt att ha ett förhållande med sin doktorand men vad gör inte en nyseparerad mogen kvinna när lusten faller på och en betydligt yngre man gör en framstöt. Varför då sitta kvar i ensamheten?
Det blir bara en natt med doktoranden och sedan visar det sig att hans forskning inte är riktigt håller måttet. Han hade nog dolda avsikter med sin tillfälliga kärlek.
Och så de mognare männen hon möter för någon natt. De säger att de vill bryta upp från sina förhållanden, men dagen efter förklarar de att det blir nog inget mera. Äktenskap som var så dåligt, ska repareras. De har det bra som de har det.
Så där sitter konstprofessorn Karolina kvar ensam i sin lägenhet, i en ensamhet som förefaller bli bestående. Var lyckan att förverkliga sig själv, nå denna position på universitetet.
Vid ett tillfälle åker hon hem till mamma och pappa i Gusum. Där återser hon Robban, alla flickors favorit under skolåren. Han har också separerat och det är nära att det blir en one nights stand för professorn med denne it-tekniker.
Tillbaka i Stockholm och lägenheten ställer hon frågan om kärleken och ensamheten. Blev egentligen allt så bra för Gusumflickan som blev konstprofessor på Stockholms universitet. Skulle hon hellre ha flyttat ihop med Robban där hemma i Gusum, stannat på bruksorten, fött några barn och levt ett ”vanligt liv”.
Och så parallellhistorien, den som uppfyller konstprofessorn. Det är Stalins avancerade planer på att avla soldater med nya egenskaper genom att befrukta kvinnor med sperma från apdjur. Där finns ryskan Gavriila som är uttagen för experimentet och som först blir besviken när det aldrig blir genomfört.
Therese Bohman väljer att avsluta ”Aftonland” i ryskan Gavriilas namn, hur hon efter beskedet att allt är avslutat, känner sig trygg, har fått en ny känsla. Solen bryter igenom och nu fortsätter livet.
Så har det då redan gjort för Karolina. Hon klarade sitt elddop och känner sig redo för något nytt.
Therese Bohmans roman är en läsvärd skildring av hur en framgångssaga kan rymma mörka inslag. Lyckan är inte lättfångad, den kan inte avläsas i taxeringskalendern.