Nog har det hänt att tålamodet trutit och att det ur truten sprutat elaka ord som kan ha sårat den okända personen i någon telefonsupport.
Om det dåliga samvetet efter ett sådant urartat samtal handlar Lars Berges text "Den arkiverade vreden". En man som varit otrevlig har drabbats av ruelse och vill säga förlåt, men det visar sig svårt. Dels tillåter inte företagssekretessen att en medarbetares namn lämnas ut, dels är det i praktiken omöjligt att ta reda på vem det var som blev utskälld.
Berges text är en av 15 i den senaste utgåvan av Granta. Svenska Granta ingår i ett internationellt nätverk vars återkommande skrift sedan slutet på 1970-talet har varit ett forum för ny skönlitteratur och litterära reportage.
Temat för nr 7 är Service. Det skapar förväntningar som i flera fall dessvärre blir dåligt infriade. Texterna har genomgående viss kvalitet, men i många känns förhållandet till temat tveksamt, långsökt eller rent av obefintligt.
Mest underhållande är Yukiko Motoyas ironiska "Varför jag fnissar varje gång jag ser en picknickfilt".
I den har en kund slunkit in i en provhytt i en klädbutik. Det underdånigt serviceinriktade biträdet funderar efter några timmar hur det går. ”Jodå”, svarar kunden genom förhänget, ”jag håller på att byta om. Allt är ok.” Klockan åtta stänger butiken, men kunden är kvar. Då alla plagg är provade framåt midnatt vill den veliga börja om från början igen.
Senare på natten somnar biträdet. När hon vaknar på morgonen är kunden kvar. Biträdet går då och köper frukost, samt till en angränsande butik för att hämta fler kläder. Allt för kunden – som förblir obeslutsam. Eftersom provhytten har hjul bestämmer sig biträdet för att med ett rep dra iväg med hytt och kund till en annan affär, längst uppe i en backe. Nära toppen tappar hon taget om repet …
Mer allvarlig är Susanna Alakoskis berörande "Kulturdamerna". Huvudpersonen jobbar vid sjukvårdsupplysningen, där hon bland annat upplevt hur de psykiska åkommorna ökat. I sin konstklubb har hon samtidigt insett konstens värde som tröst. Hon önskar därför att de på Vårdguiden tilläts ordinera konstturer som lindring för de psykiskt sjuka. Lika självklart som att ta puls och blodtryck - lika självklart borde det vara att förmedla konst som skildrar hälsa.
Övriga texter rör så varierande ämnen som ett hjärnskadat barn, ett svinslakteri, en hotellrecensent, ensamkommande barn, hemtjänst och Henry Millers fru June.
Gemensamt påminner texterna om att service kan innebära många olika saker. Det kan vara svårt, men också göra världen vackrare och lite mer uthärdlig – om den praktiseras av trevliga människor som löser ens problem och får en att känna tacksamhet i stället för irritation.