Om dansk djuruppfödning och andra svinerier
TIDSKRIFTFilter Juni & juli 2009
Foto: Pressens Bild
Och visst är de danska svinerierna stötande, då man sätter vinsten före värdig behandling av djuren.
Men vad nytt? Egentligen inget. Det är inte första gången som det kommer rapporter om hur illa köttindustrin beter sig.
Eller som en bekant som berörts illa av rapporterna om grisuppfödningen i Danmark konstaterade; "Om vi jägare betedde oss på det här sättet skulle vi förlora licenserna direkt".
Inte ens Sverige lyckas särskilt väl när det gäller grisarnas hälsa. Cirka 50 har skador på magsäcken, för att ta ett exempel, trots att vi har hårdare lagar än många andra länder och det kostar. Det är helt enkelt därför den ekologiska kotletten kostar mer än den konventionellt uppfödda grisens kött.
Ändå har försäljningen av ekologiskt kött ökat med hundratals procent per år, inte minst för att det varit ett sätt för medelklassen att visa medvetenhet i butiken.
En medvetenhet som svenska myndigheter verkar ha svårare att leva upp till.
För vad som är absurt i Filters reportage är det faktum att Sverige stiftar lagar om hur vi ska behandla våra djur som går till livsmedelsuppfödning, samtidigt som kommuner, landsting och stat inte måste köpa det köttet utan kan köpa det danska för att det är billigare. Och som vanligt är det EUs handelslagar som sätter käppar i hjulet för tvingande lagar.
Det är inte svårt att förstå varför svenska uppfödare är förbannade då systemet slår undan benen för både svenskt djurskydd och landets uppfödare.
Fast allt handlar inte om svinerier i Filter. Här finns ett underbart personporträtt på Johan "Iprenmannen" Neumann - ni vet han som dök upp i rutan som den intelligenta värktabletten och blev kult i de svenska hemmen.
En annan berättelse, som är väl värd att läsa, är den om Gustaf Åberg som mot sin vilja blev omslagspojke för den svenska rasforskningen som en representant för den "nordiska typen".
Under sin mönstring blev han fotograferad för vad han trodde var ett uppslagsverk. Han hade missförstått det hela. Den som bett om fotograferingen var ingen mindre än Herman Lundborg, chefen för det rasbiologiska institutet och som ett ödets ironi hatade Gustaf Åberg allt som hade med rastänkande att göra.
Genom detta människoöde berättar Eva F Dahlgren historien om svensk rasforskning och hur många människor kom att drabbas svårt av Herman Lundborgs strävan efter att definera den nordiska typen och bevisa dess överlägsenhet.
Hon drar också en linje till dagens utseendefixering och det faktum att utseendet fått allt större betydelse för arbetslivet, där affärer ställer krav på de anställdas utseende, pizzabagaren anställer blonda tjejer för att få legitimitet och långa män får högre lön än korta. Och vackra människor får högre lön än fula enligt Magnus Söderlund som skrivt boken Emotionsladdad marknadsföring.
Ett svineri om något - för hur långt är det från rasbiologernas tänkande om att utsidan säger något om oss som människor?
Så jobbar vi med nyheter