Är Sune Jonssons bild av änkefru Olga Gavelin med hund världens bästa fotografi? Kanske i konkurrens med Robert Capas ypperliga knäpp av en soldat som skjuts i huvudet i spanska inbördeskriget?
Jag hittar Sune Jonssons bild via internet. Jag har sett den hundratals gånger. Jag har växt upp med den. Sune Jonssons Den stora flyttningen var stor litteratur hemma hos oss. Som en katekes, fast vi annars inte var trönde. Den var ett äventyr, och vi var huvudpersoner. Utfattiga, tandlösa, frestade av södern och miljonprogrammet. Skulle vi komma oss upp, fick vi ta oss ned dit.
Olga Gavelin, änkefru, Aronsjoo, med hund.
Jag är släkt med kärringen.
Delvis har jag utnyttjat henne i min roman Babels torn i Bojtikken genom hennes dotter som i princip var levnadsglad men bröts ned av hennes makes, min farbror, suveränt utvecklade letargi och smak för pilsner. Tjugo om dan. Samma för dottern, och Östersunds Bryggeri. Detta var det enda de var överens om, östersund var bäst. Ingen pilsner slog Östersunds.
Olga? Ett ryskt namn. Egentligen Helga.
Men vad säger bilden av damen med hunden?
Ett Sverige som inte finns längre, naturligtvis. Inte går gamla damer i huckle och långkjol. Inte ens i Aronsjoo. I Aronsjö finns knappast en käft kvar.
I Aronsjöliden finns i alla fall en potatisodlare. Han kör med fyrhjulsdrift och rationellt bruk. Han fanns i alla fall ifjol.
Fast i Vilhelmina tätort ser jag gummor med huckle och långa kjolar.
Invandrare från Syrien och Somalia. Olgas kamrater, en syn för Sune Jonsson. En ny dimension till hans bildkonst; globalisering, geopolitik, invandrarhat.
Men vart är gumman på väg? Hon verkar flyt i benen, fast hunden har fattat posto framför henne, nyfiken på fotografen Sune Jonsson.
Vart siktar hon med sina raska steg, Olga?
Jag kan gissa: lanthandlarbussen har kommit. Hon ska handla. Men verkar inte ha någon börs. Nej, något annat. En släkting? Grannen?
Provinsialläkaren i Vilhelmina? Lantmätare Persson? En skogsuppköpare?
En kossa som kommit in genom grinden och tänker stjäla bete?
Kanske är Olga Gavelin bara ute och spankulerar, fin-går.