Ojämnt på museet
FOTOGRAFI/KONSTDaryoush TahmasebiThord NilssonFolkhögskolornas vårsalongNorrbottens museum, Luleå
Foto:
Båda utställningarna är en slags tidsdokument, om än med lite olika karaktär. Tahmasebi vill med sin utställning väcka intresse om ett framtida bevarande av denna byggnad som invigdes på hösten 1933. Han har fotograferat krematoriet med ett närmast poetiskt och kärleksfullt tonläge, som gör utställningen till fin arkitekturfotografi.
Thord Nilssons bilder är från en tid som flytt och beskriver vardagen i Överkalix mellan 1977 och 1983. Det är en utställning som verkligen doftar av sin tid, men där frågorna från demonstrationsplakaten på bilderna fortfarande finns kvar; om satsningar på turismen och ungdomen. När man ser hans bilder är det som om så mycket har hänt, och ändå inte. Debatterna känns igen, men samhället är ändå annorlunda och det är bilder som väl porträtterar en förgången tid.
Men tyvärr lider Nilssons utställning av samvaron med Tahmasebis och jag tror att Nilssons bilder hade vunnit på ett större format och en egen lokal. Att placera de två i samma rum känns lite som en nödlösning.
På bottenplanet pågår en utställning av en helt annan karaktär. Här är det Sverigefinska folkhögskolan och Sunderbyns folkhögskola som visar den traditionenliga vårsalongen, som är jurybedömd.
Det här året saknas ett sammanhållande tema för det fyrtiotal verk som visas. Avsaknaden av tema eller sammanhållande idé gör förstås att utställningen spretar i alla möjliga riktningar och man kan utan överdrift säga att kvalitén är ojämn.
Den pendlar från måleri som är direkt undermåligt till det som är helt okej eller sevärt.
Och med tanke på att man gör sak av att utställningen är jurybedömd och att alla bidrag som lämnas in inte får vara med, så hade juryn utan att blinka kunnat kapa antalet utställda verk till hälften.
Då hade det nog kunnat bli en rätt hygglig elevutställning.
Så jobbar vi med nyheter