Ojämnt, men tilltalande kartbilder
KONSTCarl-Olof TronjeKulturens hus, LuleåPågår t o m 7 juni
Foto:
Så jag har en viss sympati för Carl-Olof Tronjes konstnärliga projekt där han använder sig av kartor som utgångspunkt för att skapa sina bilder.
Och det är ju onekligen något mycket intressant i förhållandet mellan kartans bild och verkligheten. Eller mellan kartans bild och vårt minne av den plats som kartan beskriver på sitt torra och konkreta vis.
Vi är, som Tronje påpekar i utställningsinformationen, både författare till innehållet i kartorna och läsare av dem.
Tronje har valt två perspektiv. Det ena är bilder med kartans abstrakta fågelperspektiv, medan andra bilder tycks målade i ett "snett uppifrån"-perspektiv, där husen får volym och dimension. Här och var dyker också ansikten eller något annat fragment upp i en del av bilderna, som en förnimmelse av någon som konstnären mött under sina resor.
Ändå övertygas jag inte helt av utställningen i sin helhet.
Jag tilltalas av hans abstrakta kartbilder i sitt myller av linjer och tecken i ett färgstarkt måleri där vägarnas linjer löper som fyrbåk genom bilderna. Nej, det som skaver är Tronjes svit Möte med okänd gammal målare, där han för ett samtal i sina bilder med en kyrkomålare som levde för 500 år sedan och sviten I Skuggan.
Här byter Tronje stil och uttryck och det går inte ihop med de övriga verken i utställningen och ter sig alltför aparta för att den ska hålla samman som helhet.
Så jobbar vi med nyheter