Ojämn av M.I.A med enstaka höjdpunkter

MIA är som en egen liten tornado när hon drar fram i intervjuer och på sin twitter. Hon rådissar andra artister, som Lady Gaga, ena dagen och trycker till journalister som hon anser skrivit felaktigt om henne dagen efter. Hon räds ingen och ingen vågar hoppa på henne.

För MIA handlar allt om politik, och alla som inte är med henne är mot henne.
Det är också det som är uppfriskande med MIA, för även om man ibland skäms för hennes tonårsliknande texter och beteende, så är hon i alla fall ingen mesig ja-sägare.

Maya är inte MIA:s bästa skiva, tvärtom. Även om hennes lekfulla signum finns kvar, är den här skivan hårdare och argare och många av texterna försvinner, tyvärr, i allt ljudtrixande.

Dessutom har producenten Diplo fått MIA att sjunga, vilket faktiskt inte är hennes starkaste gren. Maya är en ojämn skiva, som innehåller några helt fantastiska låtar som Lovalot, Xxxo och It takes a muscle och sen ett knippe svagare spår som inte alls känns värdiga en så begåvad musiker.