Lars Ohly insåg till slut att timglaset runnit ut för partiledarskapet i Vänsterpartiet. Nu spanar han in ny plattform, i kulturutskottet, som vänsterns kulturpolitiske talesman. Uppenbarligen anser han sig kvalificerad. Hans för allmänheten hittills synliga kulturgärning är att han brinner för hårdrock och håller på Djurgården och att han i spalterna flaggat för att skriva en roman.
Ohlys tilltag petar iväg den egensinnige och djupt snillrike författaren och förläggaren, Bengt Berg från stolen. Vem är bättre skickad än nordvärmlänningen Berg att skriva och verbalisera vänsterns kulturperspektiv? I och med detta förlorar vi i periferin en röst som har förmåga att se verkligheten och synliggöra den ur helt andra perspektiv än det gängse. Han är ett rödljus i den urbana strömmen. Kulturarbetets villkor har han i ryggslutet.
På vänsterns avgörande gruppmöte så fanns majoritet för Bengt Berg. Partiets nye ledare, Jonas Sjöstedt, uttalade sitt stöd för honom.
Trots detta väljer Berg som han säger själv "att inte utmana den förre partiledaren på uppslitande personstrid. Det strider mot tanken om ett socialistiskt parti att ha en personlig dragkamp om posterna. Jag har aldrig förstått det".
Under april månad ska han fundera om han ska ta sin Bengt ur riksdagen och återgå till livet som förläggare och författare.
Under något år i början av 70-talet bodde Bengt Berg i Kalix. Han deltog i en studiecirkel i Kalix FNL-grupp. Vår högt betrodde cirkelledare, tänkte högt efter en sammankomst.
- Den där värmlänningen sitter mest tyst och registerar. Han kan vara en Säpo-agent.
På nästa möte såg vi med helt andra ögon, där han satt bakom runda glasögon och fjunigt hakskägg och såg snäll ut. Hans värmländska dialekt gjorde honom ändå snällare.
Vi har underskattat Säpo, de är smartare än vi trott, tänkte vi.
Kan det vara hans tid som förmodad Säpo-agent i Kalix FNL-grupp, som ligger honom i fatet?