Seskaröspelen var det gemensamma namnet för två pjäser som spelades i Tromsöviken på Seskarö, på en specialbyggd utomhusscen och med läktarplatser. Först var det "Nöd bryter lag" och som handlade om hungerkravallerna på Seskarö 1917. Den gavs 1982, men också året efter. Sedan blev det ett nytt Seskaröspel 1984 med namnet "Landsförrädarna". Då handlade det om arbetskompaniet i Storsien, den militära interneringen av kommunister och radikala socialdemokrater under andra världskriget.
På scenen under Seskaröspelen fanns unga skådespelare som senare blev stora. Johan Ulveson, då ung skådespelare på Norrbottensteatern, spelade de båda första somrarna på Seskarö.
Efter 1984 var det slutspelat i Tromsöviken på Seskarö. Utomhusteatern förföll och nu är allt bortstädat. När Seskarö hembygdsförening nu planerar för ett nytt spel är det ingen upprepning av 1980-talets.
– Vi är inte ute efter att upprepa Seskaröspelen. Vi vill åskådliggöra ön unika historia och påminna om att för 100 år sedan sköt militären mot hungriga arbetare här på ön, säger Maud Videhult.
Hembygdsföreningen utgår från boken "Seskarö – sågar, strid & splitvedsjäntor", som kom ut 2014 och som speglar öns historia.
– Vi ska hämta episoder ur boken och göra ett historiskt spel. Seskarö hade 84 invånare i slutet av 1800-talet. År 1920 bodde 3 000 på ön och Seskarö hade då fler invånare än Haparanda.
I boken berättas det om sågverkens kvinnliga arbetskraft, splitvedsjäntorna.
– Sveriges första arbetsmiljöinspektörer skickades till Seskarö för att se om kvinnorna var lösaktiga. Då kan man tänka på hur långt vi har kommit idag. När man är utmanande klädd anses man ju som lösaktig.
Vem som ska skriva det historiska spelet är ännu inte klart. Samtal pågår med Tomas Bresky och Carsten Palmaer, männen bakom "Spionoperan", som gavs på utescen i Boden.
– Vi har ännu inte skrivit kontrakt med någon manusförfattare, säger Maud Videhult.
Kontrakt innehåller ersättning och det är pengarna som ännu saknas för hembygdsföreningens teaterprojekt.
– Vi försöker få pengar från alla som är villiga. Det finns många som kan bidra, inte minst fackliga organisationer. Jag förutsätter att vi får pengar till detta. Något annat finns inte på världskartan. Nästa sommar är det ju 100 års sedan hungerkravallerna.
På ön finns en minnessten som påminner om händelserna 1917.
– Det tog 50 år innan stenen kom upp. Myndigheterna ansåg man inte skulle uppvigla. Den var länge undanskymd, men idag är den väl synlig och med en QR-kod som berättar historien.