Nyskrivet betyder tyvärr inte alltid nydanande
TIDSKRIFTKomma #2
Det bjuder tidskriften Komma på i sitt senaste nummer.
Tidskriften har enligt vad som står att läsa i försättsidorna "som syfte att sprida bra, nyskriven litteratur".
Så det är med förväntan om att nyskriven även ska innebära ett visst mått av nydaning jag läser tidskriften.
Prefixet "ny" förpliktigar helt enkelt.
Kanske är det därför jag känner en lätt anstrykning av irritation när jag läser Peter K. Anderssons tre noveller Hurusom Klopstock prövades, Kabareten på Momus och sist Den döde. De tre novellerna har en gemensam ådra. Slutet är absurdistiskt och slutar med ett antiklimax.
Min måttstock för en bra läsupplevelse är att jag vill fastna. Jag vill fastna för språket, för handlingen eller för karaktärerna. Men jag vill definitivt inte känna mig utesluten.
Och det är tyvärr det som är problemet med Anderssons noveller. Språket är lite för högtravande och ansträngt, med en aning för många tillbakablickar på dåtiden vilket gör att novellerna inte känns särskilt nyskapande.
Jag som läsare hamnar utanför läsupplevelsen eftersom jag känner mig vilse i författarens ibland alltför svårgenomträngliga prosa. Så tråkigt då att jag faktiskt gillar karaktärerna. Men ge dem en annan språklig inramning så är jag med i leken igen. Någonstans anar jag också ett tilltalande underliggande driv i Anderssons berättarstil, något som borde kunna lyftas mer.
Textuella problem brottas även Alain Asaid med i dikten När blötdjur läggs.
Vad menar författaren med strofen "Smaken är grav som en lärka"? Eller "En ensam skare i luften"? Vilken publik är detta begripligt för?
Av tidskriftens nära 20-talet dikter hajar jag till lite extra vid Martin Holmströms Långt in i kroppen. (Ja, den kategoriseras faktiskt som en dikt trots att jag tycker att kortprosa eller novell skulle passa bättre) Och det är faktiskt rätt paradoxalt.
Jag är nämligen genuint ointresserad av jakt. Men Holmströms dikt handlar om just detta, att vara på jakt. Far och son i en gemensam jaktupplevelse. Här blir läsningen mer en upplevelse eftersom författaren lyckas beskriva diktens verklighet för mig. Jag kan också känna doften av nyhalstrad röding och rök, av höst och av myrmark.
Sammanfattningsvis då. Det mesta av innehållet i det här numret av Komma lämnar mig tyvärr utan större avtryck.
Jag tycker syftet med tidskriften är både eftersträvansvärt och välbehövligt. Bra och nyskriven litteratur behövs men ambitionerna får inte stjälpa kvalitén på texterna som just i detta nummer av Komma är ojämn. Texterna må vara nyskrivna men de är tyvärr inte alltid bra.
Så jobbar vi med nyheter