Nya tonarter träder fram hos Elisabeth Rynell
BOKHitta hemElisabeth RynellAlbert Bonniers förlag
Det riktigt svarta som man hittade i till exempel Till Mervas, har dock fått vika undan för andra tonarter, vilket känns som en utveckling och ett sökande efter en väg framåt i författarskapet. Det verkar också som om Rynell vågat ta ett djupare grepp om berättarstrukturen i denna roman än tidigare, och även tagit sig an ett större stoff.
Berättelsen handlar i korta drag om en jämförelse mellan två flickors liv, den ena i mitten av förra århundradet, den andra i lite mer historisk tid, när katolicismen var på upphällningen i Sverige.
Berättarjaget, förvillande likt Rynells..., spejar på bådas liv, nästan som en clairvoyante, och låter sedan flickornas liv utspelas i ett fortlöpande historiskt presens.
Det är skickligt gjort, och levandegör både berättelserna och de båda flickorna. Man kan så klart spekulera i den personliga anknytningen mellan karaktärerna och författaren, men i min egen läsning lämnar jag det därhän, och låter istället fiktionen löpa på. Gemensamma nämnare för huvudpersonerna Hild och Mala är bandet till naturen, och en stark generell längtan, som är drivkraft i ett sökande som förflyttar karaktärerna både geografiskt och utvecklingsmässigt.
Malas del, som alltså befinner sig längre tillbaka i tiden, kan jag tycka då och då har lite "västerbottensvarning" över sig, i de stundtals lätt överdrivna passionsskildringarna av skogsland och inland, men korrektivet i form av Hilds mer nutida berättelse finns där och balanserar upp hela gestaltningen.
Genom hela romanen går en underström av kommunikation mellan de båda karaktärerna, och romanen får därför ett djup som kanske vill efterlikna den Hild själv nämner, "Wuthering Heights".
Romantiker är Rynell förvisso, i likhet med Emily Jane Brontë, men precis som Brontë av det slag som är smitt av järn och fura, handfast men ändå eteriskt. Poetiskt men ändå prosaiskt, och ett bevis på att den svenska romanen kan producera kvalitetsverk, och inte bara deckare med anspråk på att bli tagna som litteratur.
Så jobbar vi med nyheter