Steiners debutroman är en liten kulturgärning då den berättar Lars Levi Laestadius liv och värv före väckelsen. Botaniken var ett sorts kall hos den unge Laestadius, och han längtade ivrigt att få ett erkännande inom området, både nationellt och internationellt.
Det vetenskapliga kunde dock få sitt först efter att han dagligen fullföljt sin uppgift som präst "placerad i det nordligaste pastoratet". Året var 1826 då han fick sin placering i Karesuando, där han bor med frun Brita-Cajsa och en växande barnaskara. Det är kargt, kärvt, mörkt, svinkallt och ett ställe där fattigdom och stort armod råder och där brännvinet är tröst, men en källa till elände. Marie-Louise Steiner skildrar det karga och hårda med säker hand. Tufft är bara förnamnet, även för Laestadius, vars barn, några av dem, dör i tidig ålder.
Hans insats för allmogen och inte minst samerna är värd beundran, men som den sammansatta och äregiriga person han är säger han inte nej när den franska Reserche-expeditionen kommer till området i vetenskapens namn och "människans tjänst". I kapitlet Svart natt är det en redan omskriven gravplundring som görs med Laestadius som ivrig deltagare. Här i Enotekis är det naturfolken som ska sättas "under lupp", förklarar Paul Gaimard, som senare blir en vän och en sorts talesperson för botanikern Laestadius i Frankrike.
Människan är inte på ett vis. Hon har mörker och ljus inom sig, och ett antal sidor som kanske bara ger sig till känna vid kriser eller ytterst speciella situationer. Ambivalensen sätter tidigt frö hos den nog så omhuldade huvudpersonen i Fjärilsommar. En ambivalens som allt eftersom tonas ner och gör plats för den Laestadius som komma skall; predikaren och bannaren av samhällets omoral och brännvinet som djävulens påfund. Men innan väckelsen är det civilisationskritikern som talar i den 19-sidiga skriften Crapula Mundi, som utgör underlaget när han tar pastoralexamen i Härnösand 1843. Dygden är död, är textens röda tråd.
Fjärilsommar ska läsas som ett komplement om en sammansatt människa av kött och blod. Alltså en som du och jag, men vars religiösa tankar en dag tog eld och medialt kom att dölja stora delar av - människan.