När NSD når henne på telefon är hon i Göteborg för att repa med sin jazztrio inför fredagens spelning på Swedish Jazz Celebration. Dagen efter går resan norrut till Umeå där repetition, inför samma spelning, med stråkkvartetten med musiker från Norrlandsoperan väntar.
Sarah Riedel tog examen på Högskolan för scen och musik vid Göteborgs universitet 2009. Hon hade valt inriktningen sång- individuell musiker, men även lagt till kompositionsämnen.
- Jag ville utveckla att skriva musik, säger hon.
Och det var på den vägen hennes första egna skiva Memories of a Lost Lane kom till. Det började som musik för stråkkvartett och sång. Efter ett tag involverades jazzmusiken, berättar Sarah Riedel.
- Det kändes naturligt eftersom jag är improvisationsmusiker, säger hon.
Materialet till skivan kom till något år efter att hon flyttat från hemstaden Stockholm för att studera musik i Göteborg. Efter en stunds funderingar berättar hon att skivan handlar om "något slags avtryck från musikhögskoletiden i Göteborg".
- Den handlar om att ta viktiga beslut i livet, privata funderingar, kan jag höra nu när jag lyssnar på den, säger hon.
Hon hade mycket material men vägen till en egen skiva var en lång process.
- Det kändes extra angeläget eftersom det var den första skivan jag släppte med eget material, säger hon.
Har det varit svårt att gå sin egen väg när man har en pappa som är en så etablerad och folkkär musiker och kompositör?
- Ja, stundtals. Mest för att jag känt att jag måste bevisa att jag är någon med egna kvalifikationer. Det är klart att elaka tungor kan få för sig att man glidit på ett bananskal för att man har en framgångsrik förälder, säger hon och tillägger;
- Det är skönt att skivan fått bra mottagande.
Och inte bara det. I samband med att skivan släpptes blev Sarah Riedel nominerad till Sveriges radios pris Jazzkatten för Årets nykomling, något som repriserades även i år.
Vad betyder ett sådant pris?
- Det är väldigt många som gör sig förtjänta av priset men det ger inte en rättvis bild av den svenska jazzen eftersom vi som är nominerade är en liten, liten klick av alla grymma musiker som finns. Det är hedrande att få finnas på listan och verkligen ingen självklarhet, säger hon.
Efter spelningen på Swedish Jazz Celebration väntar en konsert med Musica Vitae i maj, ett kompositionsprojekt där Sarah Riedel arrangerat sin egen musik för stråkensemblen och för pianisten Cecilia Persson, med "skräckblandad förtjusning". Att sporra sig själv är viktigt.
- Man måste försätta sig i sammanhang där man känner oj, jävlars, kommer det här bli bra, säger hon.