- Jag låg och tänkte på några spännande grejer som skulle hända i Göteborg och var besviken på att jag inte skulle kunna åka dit. Men så fick jag tanken; jag skulle ju kunna ta upp det jag ville se hit. För jag skulle verkligen vilja se mer performance här i norr, säger han.
Redan nästa dag satte Blomqvist planerna i verket. Tanken var en tvådagars perfomancefestival, dels med norrländska akter men även några gäster utifrån - till exempel den berömde Roi Vaara.
- Jag började ringa runt och upptäckte att det faktiskt var jättelätt att få gehör för idén. Många tyckte att det var ett bra initiativ.
Och på så sätt fick han både Norrbottens och Västerbottens landsting med sig som sponsorer, dessutom Luleå kommun och några privata företag. Och Sverige-finska folkhögskolan lovade att stå som projektägare.
- Vi bestämde att vi skulle hålla festivalen i Luleå. Haparanda är visserligen väldigt performance-vänligt, men vi kände att de i och med att perfomanceutbildningen finns där kanske var lite mätta på just den konstarten. Sedan är Kulturens hus i Luleå ett perfekt ställe att ha en festival på. Men vi kommer även att utnyttja andra platser i Luleå - gatorna till exempel.
Festivalen döptes till något så udda som Leiffestivalen.
- Jag ville ju inte ha en jätteflashig eller jättestor festival, utan den ska vara mysig och intim - en plats där man kan mötas. Det är därför den också är gratis, så att den kan vara tillgänglig för alla. Och därför funderade jag kring namnet, jag ville ha något som lät mysigt. Så jag tänkte på en massa söta gubbnamn, och Leif fick det bli, säger Blomqvist och skrattar.
Johannes Blomqvist har ägnat sig åt performance i över två år.
- Det var när jag gick teaterpedagogutbildningen som jag kände att jag ville bort från alla teaterkonventioner. De fick mig att känna mig begränsad, och jag ville utforska mitt konstnärsskap på annat sätt. Så när jag såg min första performance visste jag vad jag ville göra.
Performancekonsten är visserligen inte så ung, men det är på senare år som den har boomat ordentligt.
- Det finns faktiskt forskare som har hittat tecken på att människor höll på med något som skulle kunna sägas vara performance redan innan Kristus, men det är på 1950-talet som genren får ett namn och blir ett "begrepp". Och visst, i dag verkar boomen hålla i sig. Men samtidigt råder det en del förvirring kring begreppet. Många använder "performance" som etikett på allt som är lite konstigt eller gränsöverskridande. Performance är något specifikt.
- Men samtidigt är den ju inte alls lika etablerad som de andra konstarterna. Men jag tror också att det kanske är performencegenrens signum; att vara lite alternativ.