I dag öppnas utställningen med årets Kirunastipendiat i Kiruna stadshus. Eller rättare sagt, den tänds snarare än öppnas.
Stipendiet, som egentligen är till för måleri, har funnit en mottagare med ett helt nytt uttryck.
Fredrik Vesterlund från Göteborg började intressera sig för ljuskonst efter att ha gått HDK, Högskolan för design och konsthantverk i hemstaden.
- Det var intressant att jobba med linjer i rummet, att skapa bilder och olika illusioner. Sedan hittade jag ljustråd som var ännu mer lämpligt eftersom den var så svår att förstå, säger han.
Under de fem åren har hans ljuskonst genomgått en remarkabel utveckling. Han började arbeta på den platta väggen och skapade ofta tredimensionella illusioner.
Hans senare verk är tredimensionella på riktigt. Han använder hela rummet och installerar verk som man kan gå runt och röra sig mellan, som i ett dataspel med olika världar.
Det är många konstnärer före honom som har med ljus och ljusrör på olika sätt. Fredrik Vesterlund är tämligen ensam om att använda det som kallas ljustråd och som bygger på en teknik som benämns LEC, Light emitting capacitor, en princip som producerar luminiscensljus av elektrisk energi.
Genom att använda en diaprojektor och ett laserpass kan han installera verk som han har skapat hemma i ateljén på nya platser.
Men varje ny utställning är en ny miljö som ger nya utmaningar.
- Allt är bestämt på plats och ställe, och anpassat efter den specifika miljön. Här har jag till exempel fått förhålla mig till den jättevävnad som finns på den motsatta väggen, hur ljuset faller in och hur folk rör sig i byggnaden. Utmaningen få till en bra helhet som fungerar i det här huset.
Han konstaterar att Kiruna stadshus är en svår miljö att jobba i eftersom han anser att byggnaden är så uttrycksfull i sig. Bara en liten bit nedför backen och ett par hundra meter under jord ser han den idealiska platsen för sitt inre.
- Gruvan, där skulle jag vilja göra en utställning. Jag håller på att lobba för det. Mörka rum är häftigt och ju mörkare desto större illusion kan jag skapa med tråden. Det är kul göra saker som inte är i ett galleri och varje ny plats ger en utveckling för mig.
Ett gruvrelaterat verk av Fredrik Vesterlund kommer att synas i den nya Raketskolan. Kiruna kommun köper också in ett verk av Kirunastipendiaten som kommer att bli kvar i Stadshuset.
Oavsett vilket det blir kommer det att stå ut i samlingen bland de tidigare Kirunastipendiaterna. Det traditionella måleriet dominerar totalt, även om juryn har valt djärva uttryck även tidigare.
- Det är egentligen ett stipendium för måleri, men det har till och med gått till en kompositör. Det var på den tiden det var två stipendiater, säger jurymedlemmen Viktoria Kangas.
Fjolårets stipendiat var Michael Johansson som skapade installationer av vardagliga föremål. Kan man möjligen se en trend där juryn söker de ovanligare uttrycken?
- Jag skulle säga att vi tittar på kvalitén och hur verken tilltalar jurymedlemmarna. Nästa år kan det mycket väl bli en målare igen. I finalerna har vi en väldig blandning av textilkonst, fotografi, modern konst och väldigt, väldigt traditionell konst, säger Viktoria Kangas.