Ny generation ger annan bild av Afrika

De är båda representanter för den nya generationen författare som växer sig allt starkare i södra Afrikas länder - unga, välutbildade och välformulerade kvinnor. På bokmässan i Göteborg möttes sydafrikanska Kopano Matlwa och Petina Gappah från grannlandet Zimbabwe. De har många gemensamma nämnare, men en sak skiljer dem åt. När Kopano Matlwa skrev sin debutroman Coconut parallellt med sina medicinstudier hemma i Sydafrika befann sig Petina Gappah, i likhet med många andra afrikanska författare, på en annan kontinent när hon skrev den hyllade novellsamlingen Sorgesång för Easterly.
- Jag skulle kunna plocka poäng på att säga att jag är en författare i exil som kämpar mot regimen med mina ord. Men det har aldrig varit sant även om situationen för skribenter har varit mycket svår. Jag studerade juridik i Cambridge och fick jobb i Genève.

Efter elva år i Schweiz började hon skriva på allvar när Zimbabwe gick mot ekonomisk och politisk kollaps, omkring 2006.
- Novellerna blev ett sätt att bearbeta skuldkänslor över att jag inte var där, men också ett sätt att hitta tröst, att skriva om mitt Zimbabwe, ett helt annat land än det som plötsligt syntes i medierna.
Det politiska läget i Zimbabwe har förbättrats och i somras återvände Petina Gappah. Framgångarna med Sorgesång för Easterly har gjort det möjligt att ägna mer tid åt skrivandet.
Hur påverkades ditt skrivande av att du befann dig i Europa när du skrev om ditt hemland?
- Jag blev väldigt försiktig, besatt av att alla detaljer skulle vara korrekta på ett ganska analt sätt. Men det gav mig också frihet, jag kunde vara kritisk mot Mugabe och regimen som en författare i Zimbabwe aldrig skulle kunnat vara.
Petina Gappah skriver om korruption, förtryck och den galna inflationen som gjorde fattiga hembiträden till mångmiljonärer. Men fokus ligger på människorna och hon skriver om dem med värme och humor, precis som Kopano Matlwa.

Kopano Matlwa har i sin roman lyckats sätta fingret på ett vanligt fenomen, både i Sydafrika och i Zimbabwe; för att bli någon måste du ömsa skinn, anpassa dig, men på vägen tappar du dig själv. Titeln Coconut syftar på ett sydafrikanskt talesätt: kokosnöten som är svart på utsidan och vit på insidan.
Romanens två unga kvinnor lever under helt olika villkor - den välbärgade Ofilwe som inte känner sig hemma vare sig i den vita värld där hon bor och går i skola, eller i sin egen svarta historia, och Fikile som serverar på stans trendigaste kafé och drömmer om ett annat liv, det som de vita gästerna lever.
- Identitet är en viktig fråga för min generation. Vi har närmat oss de vitas värld, men det har haft ett pris. Många av oss har svårt att prata med sina far- och morföräldrar, eftersom äldre generationer inte talar engelska utan zulu, xhosa eller sotho.

I sin andra roman, nyss utkommen i hemlandet, har Kopano Matlwa fortsatt på samma tema. Titeln Spilt milk, spilld mjölk, anspelar på alla förhoppningar som inte infriats sedan 1994, då Sydafrika höll sina första fria val och då allt var möjligt. Möjligheter som gått om intet och drömmar som krossats.
- Länge tog kampen mot apartheid all kraft, nu måste vi hitta vår plats i ett nytt samhälle och det tar tid, säger Kopano Matlwa och Petina Gappah fyller i:
- Kolonialismen lärde oss att bli civiliserade, att dölja vår afrikanska identitet. Föräldrar vill ge sina barn ett bättre liv och i både Sydafrika och Zimbabwe är utbildning och medelklassliv synonymt med det västerländska. Det är inte ovanligt att föräldrar i Zimbabwe är stolta över att deras barn inte talar ett ord shona.