NSD Kultur hallåar...
Ingela Lekfalk,
Hur känns det?
- Det känns ju naturligtvis fantastiskt bra. Dels eftersom den togs emot så väl i Sverige och att det har blivit en debatt mellan de organisationer som ska ha debatten. Jag tänker på RFSL, Hiv-Sverige, Socialstyrelsen och att man diskuterar stigmafrågorna även på politisk nivå.
Filmen visades även på AIDS/HIV-konferensen i Wien, Österrike i fredags. Vad fick du för respons på filmen där?
- Det blev ganska livliga diskussioner. Det är på Hiv-Sveriges initiativ man har tagit dit filmen och det man vill är att det är så svårt att föra en diskussion utifrån lagen där man ser den drabbades perspektiv därför att det är ingen som har HIV som själv orkar förklara hur det är att leva med HIV.
Filmen ger ju en väldigt stark oberättad historia, en inblick i hur det är att leva med HIV i Sverige idag. Det kan vara ganska skakande för många. Filmen pekar ju inte ut att det är någon som gjort fel. Lillemor säger ju inte att det är någon annan som gjort fel utan hon säger ju att jag har gjort fel men försöker förklara varför. Alla är vi delaktiga i det här stigmat och det gör att när man ser på filmen så kan det bli jobbigt för jag kan inte lägga över skulden på någon annan. Det är det filmen handlar om, våra reaktioner på en människa som bär på den smittan.
Vad kommer att hända härnäst med filmen?
- Den internationella HIV/AIDS dagen är den 1 december. Veckan innan och veckan efter är det mest tryck men filmen visas på slutna och öppna visningar under hela hösten på olika orter och i utbildningssyfte.
Har du några nya filmprojekt på gång?
- Jajemen. Jag klipper en ny film nu. Den handlar om hur det är att vara tjej. Det är en omvärldsbevakning ur trettonåringars perspektiv. Min dotter är tolv och jag gjorde en teaterföreställning på Norrbottensteatern som hette Tjejer typ tolv tillsammans med flera andra kulturarbetare i Luleå. Sedan åkte vi på turné, filmade turnén och allt som hände bakom scenen. Så det här är bildligt och bokstavligt vad som händer bakom scenen i tolv-trettonåriga tjejers liv.
Ingela Lekfalk,
Så jobbar vi med nyheter