Ejnar Heed visste vad som väntade. Det var samma visa varje år. Fast det var en sanning med modifikation: Det blev värre för varje år. I år hade den första julreklamen visats i teve – redan i september.
Ejnar Heed kände ilskan komma krypande. Varför utsätter vi människor oss för detta? När kropp och sinne är som mest i behov av lugn och vila underordnar vi oss konsumtion, överflöd, stress och familjegräl.
Han var inte ensam om denna åsikt. Den delades också av hans föräldrar och syskon. Av den anledningen var familjen känd som Hedningarna.
Den enda förmildrande omständigheten med julen var den gamla traditionen att dricka iul. Att i lägrande mörker och kyla ingå i ett dryckeslag som tog sikte på att med hjälp av iulens mustiga droppar försöka ta sig in i det nya året. Hyfsat helskinnade.
När det knackade på dörren var Ejnar Heeds första tanke: Ännu en omgång snorungar och deras skräp till jultidningar …
Han blev därför förvånad när reporter Jansson undrade om han hade tid. Det gällde julen, sa han.
Ejnar Heed hade lust förvisa Jansson till gatan och be om honom att dra åt fanders. Eller åtminstone be honom att gå och pina någon annan med sitt jultrams.
Men reporter Jansson försäkrade att det inte var en ”sådan” intervju utan att han sökte en motbild till julen. Och vem skulle man prata med då, om inte med Ejnar Heed?
– Ja, kom in då, sa Ejnar.
– Som sagt, sa reporter Jansson, redaktionsledningen önskar en annan bild av julen och …
– Jag vet, sa Ejnar. Hör med någon av hedningarna!
– Det var inte så jag menade, fortsatte Jansson. Jag vill bara …
– Sätt dig ner så ska jag berätta. En viktig anledning till att inte fira jul är att det köps en massa saker som ändå ingen vill ha. Eller att tvingas ta emot onödiga prylar.
– Men barnen då? invände Jansson.
– Barnen är bara en klen ursäkt för de vuxnas dåliga samveten. Som om de skulle må bra av ett onödigt överflöd? Vem har sagt det? Även barnen tvingas medverka i denna dåliga teater och spela rollen av tacksamt barn som tar emot något de inte vill ha.
– Den kanske viktigaste anledningen är att den enda värdiga traditionen påbjuder något annat. Enligt påbud från äldre dagar är bedrägliga beteenden – som de som upprepas i juletid, till exempel – straffbara. Folk är historielösa. Har de verkligen inte hört talas om iulboten?
– Vilken då? inflikade Jansson.
– Jo, straffet för den som inleds i egennyttig frestelse istället för att vi hjälper varandra.
– Kan du beskriva iulboten? Är stavningen i, u, l korrekt?
– Jo det stämmer. I gammal tid gällde spöstraff. Fast i vår tid skulle det snarare ta form av att, till exempel, en man under en längre period tvingades bära några av de hemska slipsar som getts till olika män. Min gissning är att många av dessa män skulle se spöstraff som en lindrigare utväg.
– Vad gäller för kvinnorna? undrade Jansson.
– Ja, eftersom de gör mest arbete i hemmen får de oftast köks- och hushållsrelaterade julklappar. Ungefär som om slaven skulle förväntas bli glad av ytterligare en boja!
– Men, invände Jansson, är inte köks- och hushållsredskap till hjälp?
– Förvisso. Men läs då det finstilta, i vilken kontext dessa ”hjälpmedel” ges!
– Kan du förklara?
– Saken är den att dessa julklappar ges med baktanken ”Stanna vid läst, vid dina sysslor!” Nog måste vi ha passerat det stadiet, Jansson?
– Det har vi, medgav Jansson som satte sitt sista hopp till religionen och frågan om Jesu födelse …
– Jag vet vad du tänker, avbröt Ejnar Heed. Jesus! Stallet, krubban, stjärnan, de vise männen och hela det köret! Jodå, det ska vi ”fira” den 24 december. Och engelsmännen den 25:e! På andra håll firas Jesu födelse den 19 eller 20 april, 20 mars, 6 eller 10 januari. Som en tipskupong fylld med hel- och halvgarderingar. Seriöst, Jansson, ingen kan säga kan säga vilken dag Jesus föddes. Kanske inte ens vilket år.
Jansson lät blicken gå runt i rummet. Inget julpynt så långt ögat nådde. Men vänta … såg det inte ut som en låda med julgransbelysning i den där högen av kulturtidskrifter? Eller? Nej, han såg nog fel.
– Var det något mer du ville fråga om? undrade Ejnar Heed.
– Jag har nog fått svar på det mesta, svarade Jansson. Jag ska dra mig tillbaka till redaktionen och skriva. Sedan ser jag framemot en lugn och skön julhelg.
– Jag kan följa med dig en bit på vägen. Jag måste in till stan.
– Om du ska till biblioteket har det redan stängt, sa Jansson.
– Nej, inte idag. Jag ska köpa julklappar.
God iul!