Det finns omkring 140 litterära priser i Sverige. Vi ska kolla några av de största och mest prestigefulla. Vanligtvis får vinnarna och de nominerade stå i centrum. Nu koncentrerar vi oss på de som gör jobbet i det tysta - juryledamöterna - och var de bor.
Augustpriset, skönlitteratur (5), Almapriset (12), Samfundet de Nios stora pris (9), Katapultpriset (8), Natur & Kulturs kulturpris (9) och Ivar LO:s personliga pris (5). Siffran inom parentes anger antal ledamöter.
Det hade nästan gått skriva att i dessa jurygrupper finns inte en enda ledamot bosatt norr om Uppsala om det inte vore för Annika Edlund. Hon sitter i juryn för Almapriset. Annika Edlund är barnbibliotekarie och litteraturpedagog vid Grubbebiblioteket i Umeå. Hon är också undantaget i regeln som säger att i jurygrupper ska det helst bara vara ledamöter som på sin höjd får vara bosatta i Uppsala.
Det litterära och kulturella prissverige framstår som litet, åtminstone sett till den geografiska obalans som dessa jurygrupper uppvisar. Och kanske stämmer ledamöterna upp till sång för att muntra upp sig när dagordningen känns lång och mödosam.
Sydsvenskar ä’ vi allihopa,
allihopa, allihopa
Sydsvenskar ä’ vi allihopa,
Du me’ - å ja’ me’
Du me’ - å ja’ me’
Sången låter sig också sjungas för de som sitter i Statens kulturråds referensgrupper respektive arbetsgrupper.
Det finns tio referensgrupper.
I sex av dem finns ingen ledamot norr om Stockholms län. Dessa grupper är Kulturtidskrifter (6), Planerad utgivning av litteratur (4), Svensk litteratur i översättning (5) och Fria dansgrupper (8) och Internationellt mobilitetsstöd (11). I referensgruppen Internationella samarbetsprojekt ingår samma personer som i Internationellt mobilitetsstöd.
I övriga fyra grupper med sammanlagt 27 ledamöter finns fem som bor norr om Uppsala - Bollnäs, Skellefteå, Umeå, Luleå (2).
Vad gäller arbetsgrupper - fem stycken - är bilden i stort densamma. Bilden är entydig. Smakdomarna är koncentrerade till storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Den avgjort största delen av Sverige - räknat från Uppsala och norrut - är närmast en vit fläck.
Där man bor har man i regel sina starkaste nätverk. Därför kan detta spela viss roll då man gör sina val. Självfallet kan flera, som numera bor i och kring storstadsregionerna, vara inflyttade och därmed ha nätverk och kontakter på födelseorten.
Det vore alltför enkelt och påstå att storstadsdominerade jury-, referens- och arbetsgrupper inte har pejl på kulturarbetare ute på vischan. Bra kulturarbetare kommer säkerligen att premieras, oavsett var de bor. Men närhet till de nätverk som dessa grupper representerar kan ha betydelse.
Frågan gäller inte Sydsverige - räknat från Uppsala och söderut - mot resten av landet. Sydsverige visar också skev geografisk representation. Av alla ovan nämnda jury-, referens- och arbetsgrupper finns bara en ledamot som är bosatt i Jönköpings län.
Hur sköter vi oss norr då? Vi har två litterära priser av rang; Erik Lindegren-priset och Eyvind Johnson-priset. I Lindegren-juryn ingår fem personer plus tillförordnad sekreterare (Luleås kulturchef). Ledamöterna kommer från Luleå (2), Stockholm (2), Umeå (1).
I Johnson-juryn ingår fyra personer fördelade på följande orter: Boden, Luleå, Gävle och Stockholm.
I sammanhanget kan också landstingets Rubus Arcticus-stipendium räknas även om det inte är ett pris. Det är ett utvecklingsstipendium som riktar sig både till kulturskapare verksamma i Norrbotten och till dem som kan tillföra länet betydelsefulla kunskaper och impulser. I juryn sitter endast norrbottningar.
Sett till hur tudelat kultursverige är ska vi vara tacksamma för att landstinget fortsätter att dela ut dessa stipendier. Norrbotten borde ha fler bidragsgivande aktörer som kan stötta kulturarbetare.
Om vi skulle granska fond- och stiftelse-sverige finns stor risk för att bilden av ett tudelat land bara kommer att förstärkas.