Sopan avslöjar dig. Den är pinsam, rentav stinkande men också djupt fascinerande. Arkeologer, konstnärer och i vår även Nordiska museet ägnar sig åt vårt avskräde - och åt det vi inte vill slänga.
Luktlösheten på Nordiska är "mitt i prick" menar Lynn Åkesson, professor i etnologi i Lund och som forskar om just sopor.
- Om man tänker sig en skolklass för femtio år sedan så satt den där och luktade matos och vått ylle, gamla strumpor och fotsvett. Det är helt otänkbart i dag. Vi har rensat ut så mycket av de organiska lukterna och det finns också en hysterisk rädsla för att sopor ska lukta, säger Lynn Åkesson.
Soporna är inte bara en stinkande biprodukt av våra deodorantdoftande liv, de är också lockande sanningssägare för den som orkar gräva.
Nordiska museet fokuserar dock på annat än just pinsamheterna, bland annat på kretsloppssamhället från förr kontra konsumtionssamhället av i dag. Bland utställningsföremålen finns tre dambindor från sekelskiftet 1900.
- Det är väldigt bra föremål som alla kvinnor i hela världen får tankar kring, man sydde dem av ett gammalt lakan eller en skjorta, och stoppade sedan med trasor eller mossa, säger Lena Landerberg.
Den begagnade dambindan - en skamfylld sopa - kokades och torkades så gömd som möjligt, för att sedan återanvändas.
Återvinning präglade vardagslivet förr. För hundra år sedan åstadkom varje svensk i snitt 30 kilo sopor under ett år. I dag ger vi upphov till ett halvt ton.