Nordens förste jazzprofessor ger konsert på festspelen
Trumslagaren och pianisten Jukkis Uotila har spelat med de flesta av jazzens stora och blev Nordens första professor i jazz. I kväll spelar han tillsammans med Harri Ihanus och Jeff Andrews i Piteå.
Foto:
- Det var ganska sent som jazzen fick en professur, men jag tror att det handlar om att jazzen inte varit akademiskt forskande på det sättet. Å andra sidan är ju alla musiker konstnärliga forskare, säger Uotila när vi träffas på Framnäs där han håller workshop under Festspel i Pite älvdal.
Under festspelens masterclass försöker Uotila gå igenom jazzens dialekter med studenterna, tillsammans med de andra två lärarna, Jeff Andrews och Harri Ihanus.
- Vi försöker lära dem att se skillnad på exempelvis bebop, blues och den skandinaviska jazzens språk. Den skandinaviska jazzen är ju mer influerad av klassisk musik och mindre av groove och sina svarta rötter - även om den har sofistikerade harmonier och rytmer, säger Uotila.
Uotila har hela tiden fortsatt att vara musiker, samtidigt med sitt pedagogiska arbete.
Han har spelat med många av jazzens stora.
Det har blivit samarbeten med Mike Stern, Randy Brecker, Toots Thielemans, ... ja, listan kan göras löjligt lång.
Hans musikaliska bana började vid pianot och redan som tolvåring hörde han Mahavishnu orchestra och fastnade för fusionjazzen.
- Med tiden blev jag kär i mer traditionella former av jazz. Men det språk vi har i dag inom jazzen formades på 60- och 70-talen. Då fick man ju ett nytt sound varje år, men på de senaste 20 åren har det ju inte hänt lika mycket, säger Uotila.
Däremot säger han att den finska jazzen har blommat under de senaste 20 åren, tack vare Sibeliusakademins satsning på jazzen.
- Sibeliusakademin har gjort skillnaden. Kunskapsnivån har höjts på våra musiker. Det fanns en utbildning på 70-talet där man spelade jazz, men det var först på 80-talet som jag fick jobb på akademin. Då var jag ensam lärare i jazz. Nu är vi sex till antalet och har cirka 60 elever, säger Uotila och menar att utbildningen för jazzmusiker har börjat likna den klassiska musikens skolning allt mer.
- Jazzen har blivit en "klassisk musik", även om den har många stilar och dialekter. Den mest innovativa perioden har passerat och det kan inte hända lika mycket som för 40 till 50 år sedan. Formen är satt, säger Uotila.
Men han verkar inte bekymrad över att han ser en långsammare utveckling inom jazzen.
- Det känns bra. Ta de som står inne i aulan och sjunger klassisk musik. Den är ju 300 år och det går bra, säger Uotila och skrattar.
- Däremot kan nivån höjas. Och visst utvecklas jazzen, men det sker inte i samma takt som på 70-talet.
Så jobbar vi med nyheter