Niklas Strömstedt bjuder på sig själv

Det är svårt att inte ha förutfattade meningar om Niklas Strömstedt. Innan konserten på Kulturens Hus sitter det, någonstans långt bak i huvet, en tanke som går ut på att jag och publiken ska få uppleva en dammig kvarleva från en svunnen tid. Konserten kommer säkert att vara stel och tråkig. Vi kommer att artighetsapplådera mellan varje låt och gå hem i snön, likgiltiga och axelryckande. Men inget kunde vara mer fel. Det blir ju riktigt trevligt. Jag har trevligt tillsammans med Niklas Strömstedt.

Scenen är fylld av instrument: trummor, miniflygel, Nord Electro-piano, basar, gitarrer och en diaprojektor som verkar ha förtvivlat svårt att hålla fokus. Man får känslan av att Niklas Strömstedt kommer att ha med sig ett storband. Ännu en förutfattad mening som jag snabbt kan bränna upp. Strömstedt har bara med sig två musiker, Marika Willstedt och Mats Persson. Trojkan på scenen hoppar runt på scenen och byter ideligen instrument. De verkar behärska dem alla.

Niklas Strömstedt börjar på Höfnerbas, kanske en sådan som Paul McCartney i Beatles en gång trakterade. Sedan spelar han omväxlande piano och gitarr. Och så sköter han diaprojektorn. Men diaprojektorn trilskas och det är detta som får publiken att mjukna upp och slappna av. Strömstedt själv är opretentiös och personlig och bjuder på sig själv. Han visar upp en berömvärd självdistans. Och av och till sjunger han också. Riktigt bra dessutom.

För mig är det dock hans medmusikanter som gör konserten minnesvärd. Här är det inte frågan om några övervintrade esteter utan fullfjädrade proffsmusiker. Mats Perssons sätt att spela elgitarr och trummor samtidigt imponerar djupt. Men det är Marika Willstedt som stjäl showen. I ena sekunden spelar hon elbas som om hon vore Kim Deal i gamla alternativrockbandet The Pixies. I nästa spöar hon de flesta svenska sångfåglar som vågat sätta sig bakom ett piano. Och så lite uppfriskande cellospel som platsar i vilken kammarorkester som helst. Det är så att man känner för att buga i bänkraden.

Denna kväll spelar Niklas Strömstedt och hans trio bland annat "Flickor talar om kärleken", "För många ord om kärlek" och många andra låtar innehållande ordet kärlek. Det är svårt att hålla reda på dem alla. Men visst kommer jag att minnas denna kväll, om inte annat för att jag aldrig mer ska ta med mig dammvippan på jobbet.

Niklas Strömstedt bjuder på sig själv

NIKLAS STRÖMSTEDTLilla salen, Kulturens Hus, LuleåOnsdag 19.30