Niemi och Rådström bjöd på premiärläsning

- Ska man göra en sådan sak är det i Korpilombolo under nattfestivalen, konstaterade Mikael Niemi
Ramen för resonemanget var "Nattens skuggor, och medan mörkret tätnade utanför fönstren på Uusitalogården fladdrade tankarna och pratet kring bordet om hur godnattsagor, nattlig läsning, läsning och berättelser överhuvudtaget påverkar författarskapet och oss allihop.
- Eftersom föräldrar runt om i landet ofta läser samma böcker för sina barn kanske sagorna blir ett slags kollektivt minne, funderade Julian Vasques medan Ulf Fembro tillade att historier också kan ha en andlig dimension - som de hans mormor brukade berätta.
En annan tanke var att sagor och historier är som ljus i mörkret; jagar bort rädslan för mörkret.
Alla fyra var också rörande överens om att böcker och berättelser stimulerar.

Niklas Rådström berättade att han visserligen inte har några minnen från kvällsläsning som liten. Men att hans farmor och han kunde ägna hela dagar åt att fantisera tillsammans:
- Hon var egentligen en sjörövardrottning och jag var egentligen en cowboy med en ranch någonstans. Vi tävlade också mycket. Det var ett sätt att trigga fantasin.
Kanske är det någonting som än i dag inspirerar. Rådström är i alla fall i full gång med en ny roman som han överraskade åhörarna med att läsa ur. Berättarjaget visade sig vara Lorenzo du Ponte mannen som skrev libretton till Mozart och var god vän med Casanova. Stycket handlade om när Lorenzo återberättade om när hans vän satt fängslad i blykamrarna i Venedig.
- Inte ens min fru har fått höra det tidigare, avslöjade Rådström.

En minst lika stor höjdpunkt var när Mikael Niemi läste ur sin nästa roman Skjut apelsinen. Ett smakprov som definitivt lovar gott (bara med tanke på titeln) och handlar om " en ung kille i någon stad som går på gymnasiet, tror att han insett hur världen sett ut - och har författarambitioner". Precis som författaren själv alltså.
- Jo, det handlar nog lite om mig, konstaterade Niemi som lockade till många skratt med sin högläsning.
På sedvanligt mustigt och humoristiskt Niemi-manér läste han sedan om vad bokens jag, Kristian, hade för tankar om sina klasskamrater.
- Ena hälften är skitar och andra hälften är idioter.
Hur vet man då vilka som är vilka?
Tja, enligt unge Kristian i boken får skitarna färdigtuggad mat i käften, har madrasser att falla på och kan alltid få jobb i pappas företag om det krisar. Idioterna däremot blir forskare, filosofer eller håller på med datorer - och kan som bäst bara bli tvåor, efter skitarna.
Som kryddstark glögg. Och något som definitivt jagade bort nattens skuggor i Korpilombolo.