Neo spelar "Bortbytingen"

Selma Lagerlöfs saga Bortbytingen från boken Troll och människor har blivit musik- och scenföreställningar förr. Men det hindrar inte Norrbotten Neo att ge sig i kast med den klassiska sagan om en kvinna som fått en bortbyting, men som inte klarar av att behandla trollungen illa. Istället gör hon det så bra som möjligt för honom, trots att maken är emot det. Och maken gör sitt bästa för att bli av med bortbytingen som trollen lämnat hos dem. Han kastar till exempel in bortbytingen i deras brinnande hus, men makan springer tillbaka in och hämtar det.
Och som i alla sagor finns förstås en sensmoral. För när maken gör elaka saker mot bortbytingen, så drabbas hans eget bortbytta barn av samma öde.
Det finns olika tolkningar av sagan. Många har uppfattat den som en protest mot kriget från Selma Lagerlöf, men också som en kommentar i debatten kring barnaga - en uppfostringsmetod som Lagerlöf var starkt emot.
- Det är en sedelärande historia, som så många andra historier är och jag har försökt fånga känslan i sagan. Musiken fungerar som förstärkande och det är väl inte så där jättemodernt, säger Ingvar Karkoff som komponerat musiken för Norrbotten Neo.
Som berättare har man Catherine Hansson som är känd från tv-serien Tre kronor och som Zvea i minimusikalen Sånger från ett svunnet sekel.

Karkoffs musik har blivit bekant för många barn och vuxna genom föreställningen Adjö herr Muffin, men han har också jobbat med en och annan norrbottning, som Stefan Nilsson, och studerat med Jan Sandström.
Men det är första gången han arbetar med Norrbotten Neo.
- Jag tror att det var Petter Sundkvist som kom med idén. Han har velat göra musik utifrån ett antal sagor och då frågade han mig, säger Karkoff.
I dagarna arbetar Karkoff och Hansson med att repetera musiken och samtidigt färdigställa barnföreställningen Bortbytingen. Någon producent eller regissör har man inte. I stället är det Ingvar Karkoff som får hålla i kniven när dödköttet ska skäras bort.
- Det gör inget. Det är ju ändå jag som har skrivit musiken och hittills har vi mest strukit i texten, och några paustakter, för att få ett flyt i föreställningen, säger Karkoff och berättar att repetitionstiden är kort. Bara fyra dagar.
Musikaliskt har musiken tre tydliga teman som återkommer när det är skrämmande, vackert eller sorgligt. Det finns inga sånger, men väl en naturlyrisk enkelhet som ska komplettera sagans dramatik enligt Karkoff.
- Sedan finns en del dramatiska kommentarer och ljudhärmande effekter i musiken också, som hästar som gnäggar. Den idén har jag snott från en kinesisk musiker som gjorde det helt fantastiskt på sitt instrument. Men nu får Christian Svarfvar gör det på sin fiol och det låter jättebra, säger Karkoff och skrattar.