"Neil Strauss verkar ha blivit rädd för att leva"

Neil Strauss har släppt en ny bok.
Titeln Emergency är i ett fortsatt led av självhjälp, ytterligare en guide. Den här för att överleva extrema kriser. Naturkatastrofer, ekonomisk kris och andra maxade problem som samhällssystemet sällan klarar av att hjälpa individen med. Emergency skall lära läsaren att bli den som kommer undan om skiten träffar fläkten. Neil Strauss pick-upmanual The Game (samt uppföljaren Rules of the Game) var milt sagt retarderad i sina "därför är män mer otrogna än kvinnor"-analyser. Men samtidigt innehöll de förförelseverktyg för män som kände sig utanför, och som i värsta fall, satt hemma och snickrade på nästa UNA-bomb (med verktygen de visste hur man använde). Det fanns ett motstånd mot föreställningen (diskursen om man så vill) att "vissa killar har det, andra inte" i Strauss rockjournalistiska prosa. Jag minns att han refererade till empati som den viktigaste resursen i raggande vilket tenderar att glömmas bort när man vill diskutera alla härskartekniker som böckerna innehåller.

"Emergency" är förstås skriven ur och för läsning i ett manligt perspektiv. Det förklarar Strauss i en intervju med The Daily Beast (02/03): De flesta killar är mer rädda för att gå fram till en tjej än möjligheten för ett kärnvapenkrig. Båda böckerna (Emergency och The Game) handlar om att
bli en man i en värld där män nödvändigtvis inte fostras till att vara män". Jag har bara läst bokens inledning (bonus för oss på Strauss maillista). Där beskriver Neil hur han i vildmarken lär sig slakta en get av en råbarkad dåre som han i motsats till sig själv beskriver som "en riktig man".

Att Strauss största framgångar slickade honom i ansiktet efter The Game är en lämplig förklaring till hur enkelspårig han bli-
vit. Däremot förklarar det inte hans uppenbart nyfunna rädsla, som han säger gjorde att han skrev boken. Strauss nämner Katrina, finanskrisen och store-brors röster i New Yorks tunnelbana som uppmanar allmänheten: "If you see something, say something" som tecken på en alltmer otrygg värld som han vill hjälpa oss fly från om allt går åt helvete.

Boken är inte bara en oroväckande som en produkt som kapitaliserar på den mediedrivna terrorkulturen i USA, det mest skrämmande är att Neil Strauss själv verkar blivit rädd för att leva. "Jag började se världen ur ett apokalyptiskt perspektiv" skriver han och fortsätter berätta hur han börjat tänka på jordens undergång så fort han är på en flygplats och ser hur allt det vi tar för givet kan försvinna när som helst. Strauss tror att världen blivit farligare de senaste tio åren. Han har uppenbarligen inte hängt med i vad som hänt i resten av världen. Där har det varit krig, svält och katastrofer. Är det inte lite patetiskt? Att Mannen som skrivit om rövhålen Mötley Crües totala grisfester, kristushataren Marilyn Mansons försök att mörda en vän och porrstjärnan Jenna Jamesons memoarer, gått så långt i sin skräck att han ser slutet närma sig. Målet? Att skapa verktygen för att slippa undan. Han sover ensam med lyset tänt. Rädd för ett monster under sängen som inte finns.