Det är tidig eftermiddag och det klena januariljuset håller på att försvinna när vi ses på Ekbergs konditori i Piteå. Författaren Susanna Wallstén, 31, som skriver under pseudonymen Lili von Wallenstein, har firat julen i sina hemtrakter i Piteå. Till vardags bor hon i Stockholm, där hon arbetar med den kommande boken och driver förlaget Bokbål tillsammans med de två konstnärerna och kollegorna Magdalena Nordin och Isak Hall.
De visste att Susanna Wallstén, med sin bakgrund som litteraturvetare och tidigare arbete på en bokklubb, kunde mycket om litteratur och 2005 startade de förlaget tillsammans.
- Sedan blev det ganska snabbt så att jag var den drivande och att det fortsatte.
Men att hon även skulle komma att skriva böcker var inte självklart.
- Jag ville skriva om litteratur, inte göra det själv. Jag har inte så höga tankar om författarrollen eller förlagsvärlden, säger hon och berättar att det har sin grund i hur hon "såg kommersialismen" genom tidigare arbete inom förlagsvärlden.
Samtidigt berättar hon att hon fascineras av just den litterära kommersialismen, och medger att hon i boken om Eva Braun, Och Gud skapade kvinnan, till viss del valt chick lit-genren för att den säljer bra.
- Inte enbart, men det passade bra ihop med Eva Braun; chick litromanens form och hennes öde.
Och Gud skapade kvinnan kom ut 2011 och handlar om Eva Brauns sista dagar i bunkern, skriven i dagboksform. När Jonas Thente recenserade boken i Dagens Nyheter skrev han bland annat att "Det är en mycket bra roman som skär i hjärtat på många sätt".
- Hon var helt okänd till efter självmordet. Jag vill påvisa likheten med mänskligheten och samtiden idag, med yta och utseende och att hon har svårt att se sig själv i relation till världen.
Boken är skapad som ett collage, där valda delar av andra chick lit-böcker skrivits om av Susanna Wallstén/Lili von Wallenstein och lagts in i boken. Övriga delar är skrivna av henne själv.
I fjol gavs hennes senaste roman ut; Elagabalus juveler, som handlar om Hermann Göring.
- Göring var lite för lätt att skriva om. Han var en oerhört bombastisk och barnslig människa medan Eva Braun kändes mer intressant och outforskad, säger Susanna Wallstén.
De två romanerna ingår, tillsammans med en novell om Heinrich Himmler, i en planerad serie om minst fem böcker om nazistiska karaktärer.
Vad gjorde att du ville skriva om dem?
- De står som representanter för olika saker. De vill inte se vad som händer kring dem och det är gemensamt i alla tre böckerna, självbedrägeriet, säger hon.
Det var för "tio, femton år sedan" som hon började intressera sig för de nazistiska karaktärerna.
- Men det är av praktiska skäl jag skriver om den "-ismen", säger Susanna Wallstén och berättar att om hon haft samma kunskap om 1700-talet så kanske hon hade skrivit om det istället.
- Det jag egentligen intresserar mig för är mänsklig svaghet, ondska och brott. Vad som får människor att handla på ett visst sätt i vissa situationer. Sedan föll det sig så att jag kan mycket om nazismen.
Vad har du fått för reaktioner på att du skriver om dessa karaktärer?
- Många tycker att det är intressant trots att det är ett ganska uttömt ämne, säger hon men uppger också att hon tycker det är "tvetydigt" att hon genom sina böcker blir en del av "industrin" kring ämnet.
- Men mitt uppsåt är seriöst.
Hon är tydlig med att hon definitivt inte sympatiserar med den nazistiska ideologin och för att understryka det ytterligare har hon lagt till en slutkommentar om det i Och Gud skapade kvinnan.
- Men det är många som har kommenterat att det är fegt att jag skrev kommentaren, att det är övertydligt.
Men hon uppger också att kommentaren är en del i collagetekniken kring boken, tagen ur en annan chick lit-bok.
I februari kommer den fjärde boken i serien ut, Fakta i fallet Wiligut. Denna gång har Susanna Wallstén valt att porträttera "en bluffmakare och charlatan", en nazistisk mystiker vid namn Karl Maria Wiligut.
Och kanske blir det så att hon även i framtiden ägnar sig åt denna "tillspetsade form av litteratur", som hon själv beskriver det.
- Annars skriver jag förmodligen omskrivningar av diverse brott i sentida historien, alltså senare än andra världskriget.