När tristessen övergår i det overkliga
En svit från en simbassängsmiljö väntar på att hängas i Galleri Systers lokaler. Men i konstnären Marjolaine Lombards versioner är det inte sommar, inte sol och inte bad. Formerna är som hon kallar det, "råa, hårda, ensamma, som sår i marken".
Foto: Göran Ström
Och det är just den känslan konstnären Marjolaine Lombard varit ute efter.
- Jag såg en bild av en simbassäng och det var så allt började. På något sätt fastnade jag för stämningen i den och tänkte på hur det skulle se ut om man skalade bort allt folk. Kanske måla miljön i en annan tid, när formerna blir kalla, råa och hårda som sår i marken och det enda man har kvar av sommaren är minnena.
- Jag gillar sådant. Att måla motiv där vardagen övergår i något annat, tristessen i något overkligt.
Det är inga problem att se vad målningarna föreställer. Marjolaine Lombard tycker att det ska vara så.
- Jag vill måla en verklighet, ett igenkännande, men samtidigt gärna lägga in vissa saker som gör att bilden inte riktigt stämmer.
Men den som letar efter Lombards glasmålningar får leta länge. Bara ett verk målat på glas väntar på att hängas i lokalen.
- Sista tiden har jag bara målat på pannå, för jag tröttnade helt på glaset. Det kändes som om jag bara halkade omkring på ytan, jag lessnade på glasets ständiga gröntoning och det tog så lång tid för färgen att torka - ja, det var en väldigt geggig process alltihop. Då var det en enorm befrielse att börja måla på pannåer istället.
Men det transparenta från glaset har hon tagit med sig till träet. I vissa målningar som är gjorda på plywood lyser träets ådring igenom och får bli del av verket, i andra målningar som är gjorda på pressat trä använder hon sig av den släta ytan som nästan liknar glas när den får färg på sig. Och oljefärgerna läggs på tunt, skiktas och låter andra lysa igenom.
- Jag jobbar med flera målningar samtidigt och det går ganska fort. Jag är lite så här, säger Lombard skrattande och flaxar med händerna i luften.
De många åren på olika konstutbildningar har varit viktiga för Lombards konstnärsidentitet, tycker hon själv.
- Jag har haft turen att gå på utbildningar där man har låtit mig gå vilse och hitta mig själv. Jag är överhuvudtaget väldigt materialintresserad, säger hon och räknar upp allt hon provat.
- Men i måleriet hittade jag det jag ville fortsätta med - tekniken är naken på något sätt och det är svårt att ljuga. Jag säger inte att jag aldrig kommer att göra något annat men det känns faktiskt som att jag öppnat en dörr till något som inte tar slut.
Själva skapelseprocessen är öppen och sökande.
Fotografier och nyhetsbilder flimrar förbi dagligen och Lombard nyttjar dem för att finna sin inspiration.
Ibland har hon svårt att sätta fingret på varför hon fastnar för en specifik bild förrän efter hennes målningssvit blivit klar.
- Det har något med stämningen att göra i alla fall, att något bara fastnar hos mig. Sedan - som med simbassängsbilden - kan jag måla en massa olika saker med den bilden i bakhuvudet. Men när jag målar gör jag det inte för en betraktare utan för mig själv - nästan intuitivt och undermedvetet. Efteråt kan jag se klart varför jag har gjort som jag gjort.
Så jobbar vi med nyheter