"Bedagade" kallar Karin Furness sina skulpturer i textil. Det är att ta i, för det finns inget åldrat över hennes textila verk och då hjälper det inte att hon till en del har använt sin bortgångna mors textilier. Det känns snarare som något nytt, ett nytt sätt att skapa med textil som råvara och med ibland mycket spännande resultat.
Av det som Karin Furness visar upp i Piteås omstridda kulturetablissemang Kaleido är det den lilla skogen som lyfter. Hon beskriver själv att hon gillar november, när allt förmultnar, svartnar och trasas sönder. Här han hon skapat åldriga trädstammar med ihåligheter och utväxter. Det är som om hon burit in det som står i den verkliga skogen. Det förefaller så långt ifrån textil.
Den mörka, skogliga inledningen förbyts i ljusare teman med grupper av skulpturer. Först "Parodiera", sedan "Dekadans" och "Råbarkad". Det är skulpturgrupper som ger uttryck för sitt samlingsnamn. I "Dekadans" är det vita textiler som för tankarna till raffinerade underkläder, men det är bara vad fantasin kan ge uttryck för.
Efter grupperna följer en rad huvuden med samlingsnamnet "Belevade". Varje huvud har sin etikett och de ska ge uttryck för högfärd, förnämt, bedårande, olycksalig, överdådig, snörpig, märkvärdig, belevad, inbunden, avlövad och en massa andra epitet.
Det är roligt att granska varje huvud och se vilka uttryck de har i förhållande till etiketterna. Det är ögonlösa huvuden, i bland finns där glesa ögonbindlar. Huden är omsorgsfullt veckad, inga släta tygbitar. De skiftar i form och färg, från det svartaste till lysande gult.
Karin Furness arbetade i 15 år innan hon ställde ut sina textilskulpturer för första gången och det blev på ett galleri i Stockholm. Hennes utställning ger en känsla av att hon kommer att locka fler att återanvända textil konstnärligt.