Medborgarna i Camilla Stens debutroman En annan gryning är indelade efter ras och ursprung i sex klasser. Vård, skola, ställning, möjligheter i livet och välfärd är mycket ojämnt fördelade. De i den lägsta klassen får t ex betala för all samhällelig service. Muslimsk tro är förbjuden.
Alla i Sverige har ett chip inopererat vid handleden; utan det saknar man tillgång till pengar, bostad, rörelsefrihet, det hela. Nu är det 2046 och en liten motståndsgrupp bloggar, lägger ut flygblad, målar slagord och bryter sig in i förbjudna miljöer men gör länge ett rätt valhänt intryck.
En annan gryning handlar alltså om ett Sverigedemokratiskt samhälle där rasismen blivit officiell politik. Romanen skildrar i första hand den tryckkokare de fem-sex revoltörerna lever i, de som vill förändra den totalitära strukturen. De har ingen aning om hur det ska gå till och det finns starka spänningar och mycket misstro mellan medlemmarna.
De är livrädda, ”oron slår ut i full blom”, som Isa uttrycker det. Isa är drygt tjugo och den som berättar historien. De har inget regelrätt program och försöker ständigt prata ihop sig.
Jag tror att Sten träffar rätt på den punkten. Precis så här blir det nog när förvirrade och rädda människor med ett starkt patos ska göra något som kan förstöra deras liv. I den här sortens skildringar är det nog snarare tvärtom: revoltörerna framställs som rättrådiga och modiga hjältar och vet på pricken vad de ska göra. Och ofta blir de kära i varandra.
Problemet är stilen. Man hamnar ofta i en sorts språklig trumeld där för mycket är uppskruvat och hårt färglagt. Adrenalinet flödar från kranar som ofta står vidöppna. Tonläget skulle behöva reduceras och varieras.
Så får gruppen på nätet kontakt med en källa som påstår sig veta att regeringspartiet valfuskade sig till makten 2033. Det som sedan hänt i Sverige är alltså olagligt. Men kan man bevisa detta med valstatistik? Landet är ju övervakat, elektroniskt men också handgripligt, av polisiära styrkor, på gator och torg.
En annan gryning är alltså en idéroman om ett Sverige som socialt och mänskligt har havererat. Det tillståndet kunde gärna skildrats mer överskådligt, med mer yttre beskrivningar. De som styr denna sköna, nya värld, Jimmies och Mattias arvtagare, skymtar t ex inte alls.