Som begrepp låg civilsamhället sömnigt vaggande, men kom att väckas till liv när statsmakterna inte fann sig kunna – eller vilja – finansiera kulturen som den är värd.
En underfinansierad kultur måste därför få stöd från andra sektorer i samhället. Så kom begreppet civilsamhället till pass.
Forna kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) slog mynt av det. Men vad står civilsamhället egentligen för?
Här är några exempel:
Många kulturfestivaler förlitar sig på gratisarbete. Festivalgeneralen och hens stab är förstås avlönade liksom många band, även kallade attraktioner.
Men inte volontärerna.
Luleå Hockey, liksom alla andra SHL-lag, bygger på en verksamhet där föräldrar skjutsar (utan mil-ersättning), köper dyrbar utrustning till sina barn samtidigt som de ideellt kränger hamburgare i Coop Arena.
Allt för att klubben ska kunna köpa ett antal hockeyproffs med lön på 300 000 kronor i månaden.
De som inte har råd att sända sina söner och döttrar kan vi kalla prekariatet. De som kan göra det är den vinnande eller förlorande medelklassen.
Kassaapparaten, Luleå Hockey, är alltid den vinnande parten.
Det offentliga, omhändertagande Sverige håller på att byta fot. Allt mera ansvar vilar på civilsamhället, det vill säga att vi tar vid och jobbar gratis.
Grattis, din sjuka mamma har jobbat hårt i sitt liv utan värdig lön. Du har det bättre, men långtifrån maktens och ekonomins män.
Men du förväntas ställa upp. Det är en del av beräkningen.
Norrbottens läns landsting kallar till dialoggrupper. Kulturarbetare får äran att sitta vid samma bord som anställda handläggare. Gissa vilka som har betalt och vilka som inte har det.
Varför ska kulturarbetare skänka bort sina kunskaper medan de som tacksamt noterar får betalt?
Sorry, folks! Sverige är inte det generösa kulturland som det utger sig för att vara. Ett land som propagerar för att kulturen är till för tillväxten är ett fattigt land. Ett land som värnar kulturens fria väsen är ett rikt land.
Nu pratar jag inte om värde i kapital.
Jag pratar om värde i och av kultur. När historien väl skrivs kan vi lita på att det är kulturen som överlever.
Statsmakterna har dock inte förmåga att värdera därefter. De tänker – utifrån sina brister – att kulturarbetare i många fall ska jobba gratis. Att det är ett normaltillstånd.
Därför är civilsamhället bara en simpel omskrivning för att statsmakterna vill köpa sig fria.