Ibland, och då mera i fantasin, räcker det med att gå ut i vår lokalmiljö, låta de fysiska lämningarna komma till tals och vips hittar vi miljöer fulla med just ”åskor”. Upp till bevis – jag vill nöja mig med två platser i kustlandet, nämligen Degerfors bruk i Jävre söder om Piteå samt bostället Hedenslund i Luleå Gammelstad.
I båda fallen håller vi oss till sommaren 1809 och två tidsbilder. Det norrbottniska kustlandet var ockuperat av ryska trupper från Torneå ned till söder om Umeå. Den svenska indelta armén hade kapitulerat i Kalix och de svenska soldaterna var därefter hemskickade till sina torp. Ockupation: det ordet betyder ytterst att kustlandet stod under ryskt militärt styre trots att modifikation gavs.
Pehr Adolf Ekorn, den tidigare svenska häradshövdingen i Sunderbyn, blev något av vice rysk landshövding med samma stationeringsort. Han skulle så småningom och efter freden i Fredrikshamn även utnämnas till svensk landshövding i det nya Norrbottens län.
Så tillbaka till våra lokala exempel: Degerfors och Hedenslund. I det fallet blir det även ytterst påtagliga exempel på ond bråd död. Sommaren 1971 hade lokalpressen att berätta om skelett som påträffats vid ett vägbygge i Jävre. Några människor hade snarast slängts ned i en grav, ibland i oordning, ibland med knäppta händer på bröstet, i ett fall också med ett hängkors vid halsen. Det enda kulturhistoriskt gripbara är hängkorset med sin karakteristiska snedställda tvärbjälke vilket för oss tillbaka till den ryskortodoxa tron.
Detta rör sig om en ryssgrav inte bara till namnet utan även i sak. I kustlandet finns nämligen kvar traditioner om ryssarnas närvaro vilket ger allehanda lämningar beteckningen ”ryssgrav”. Tänk bara på ryssgraven i Alvik där man kan påvisa att upplänningar och västmanlänningar ligger under falsk beteckning eftersom de dog i fältsjuka och inte fick komma i vigd jord. I det fallet är det också samma onda tid 1808–09 som avses.
Att vi talar om Degerfors istället för Jävre är av historiska skäl. Jävre är den ursprungliga kustbyn. Degerfors visar på det järnbruk som låg vid ett litet vattendrag i den byn. Orten hade på sitt sätt en ”strategisk” position vid dåtidens genomfartsled kustlandsvägen. Jävre var en bondby med tillgång till hästar för alla ryska och svensk foror som passerade. Dessutom fanns där en liten industri, Degerfors bruk, som i krigstid kunde leverera järn till militära behov.
En bild av detta kan vi få av prästen J A Linders dagboksanteckningar från hösten 1809 när han skulle ledsaga sonen Boström till föräldrahemmet i Gammelstad. Fram till Jävre gick det tydligen rätt smärtfritt men sedan började besvären. Där fanns en rysk kontrollpostering, inrikespass krävdes, och dessutom var det språkproblem. Upplösningen kom när sällskapet fördes till herrgården i Jävre, till ”generalen”, och först sent på kvällen kunde de fortsätta till Pitholm, för att där med svårighet få inkvartering.
Så är vi beredda att titta på exemplet Hedenslund i Gammelstad. Där bodde fadern kronuppbördsmannen Carl Jacob Boström, en bygdens ståndsperson som likt vad titeln utsade hade hand om skatteuppbörden, och som genom arv förvärvat det gamla militärbostället. Hedenslund hade egentligen inte längre någon militär funktion men utifrån att vara ett ståndsmässigt hus kom det under ockupationen att tas i anspråk av ryssarna. Sonen Lars Olof Boström upptäckte att där låg en rysk generals högkvarter numera.
Ett citat antyder den föränringen. ”Mina föräldrar hade för sig och barnen fått behålla ett rum, nordöstra sängkammaren uti norra gårdsbyggnaden och gamle assessor Wallman hade fått behålla det rum han städse haft och gagnat, sydöstra hörnkammaren i samma byggnad.
Rummet där, mellanstugan, var anvisad åt och gagnades av en herre vid ryska kommissariatet. Lilla kammaren, mellan mellanstugan och köksrummet, begagnades av en rysk kapten som under sommaren varit så kallad kommendant i Gammelstad. Där fanns en styrka om 50 man.” Där-efter fortsätter beskrivningen av generalens tre rum och kansli, med att 15 kosacker var inkvarterade i gårdens bagarstuga och att generalens kock huserade i det Boströmska köket.
Detta exempel belyser hur kriget gestaltade sig på högst individuell nivå. I Jävre behövdes inrikespass samt jordades för oss okända ryska soldater, i Gammelstad låg ett ryskt militärkvarter på generalsnivå. Allt detta kan vara vårt minne av krigets åskor, av den verklighet som 2016 års sommarturister passerar utan närmare reflektion.
Kaptenlöjtnantsbostället Hedenslund har idag om-definierats till Kulturgården, till sommarloppis, servering och programscen. Men det historiska arvet sitter envist kvar i väggarna för den som lyssnar med eftertanke.