Norrbottensteaterns höstprogram vittnar om den verklighet som den förra teaterchefen Karin Enberg varnade för, att pengarna inte kommer att räcka till, att scenkonsten i Norrbotten blir fattigare när politikerna inte vågar släppa efter på kulturens svångrem.
Vi bläddrar i programmet och ser en repris och en återuppsättning. Reprisen är ”Avgörande ögonblick”, regisserad av Rasmus Lindberg och återuppsättningen är Alan Ayckbourns ”En fröjdefull jul”. Den kommer också att regisseras av Rasmus Lindberg.
Nej, det är inga dåliga pjäser men genom att damma av gamla verk vittnar det om att teatern inte längre har förmågan att överraska. Att överraska kostar pengar och pengarna finns inte. Nej, här gäller det att satsa på säkra kort.
När Norrbottensteatern gav ”En fröjdefull jul” 1990 slog teatern publikrekord. Det vill man säkert göra igen, om Rasmus Lindberg gör jobbet lika bra som Frej Lindqvist gjorde. ”Avgörande ögonblick” blev en succé vårsäsongen 2015 och det krävdes extraföreställningar för att klara publiktrycket. Här kanske det finns mera pengar att hämta.
Ja, de två säkra korten kan ge pengar i den tillfälliga teaterchefen Elisabeths Lax kassa, men till glädje för vem, för publiken? Kanske för dem som missade ”Avgörande ögonblick” 2015 eller för de som inte såg Ayckbourn eller inte var födda då den gick 1990. Eller är höstprogrammet bara till glädje för landstingets och Luleå kommuns budgetberedningar. De senare tycks ha blivit viktigare än publiken, en ny inriktning för en länsteater?
I brist på överraskande huvudnummer får vi hoppas på ungdomarna, på Ung scen som ger pjäsen ”Tidningsdöden”, även om den inte kommer att handla om pressens framtid när utländska intressen lägger beslag på reklampengarna. Sedan får vi hoppas att ”Adjö herr Muffin” ger återbäring för de allra yngsta.
När Karin Enberg för ett år sedan meddelade sin avgång som teaterchef förklarade hon att Norrbottensteaterns uppdrag måste följas av pengar. Om inte måste uppdraget ändras. Det kanske är det ändrade uppdraget från politikerna vi nu ser, en lågbudgetteater. Med den nya inriktningen finns det anledning för riksteaterföreningen i Luleå att kavla upp ärmarna och mätta den svältfödda teaterpubliken med föreställningar från Riksteatern, nu när länsteaterhuset vid Stadsviken iklätt sig rollen som fattighus.