Vad en förening och ett lag kan betyda för en stad blir vi i Fredrik Backmans nya roman "Björnstad" påminda om. Björnstad är ett samhälle som kämpar för överlevnad, litet nog för att alla ska känna alla. Björnstad Hockey är namnet på bygdens stolthet, det lag alla medborgare sätter sin tilltro till.
Juniorlagets framgångar kan nämligen resultera i att ett hockeygymnasium förläggs på orten och i och med detta hoppas man på nya arbetstillfällen, en konferensanläggning, ett köpcentrum och ett nytt industriområde, bättre förbindelser till motorvägen och vem vet, kanske också en flygplats.
Fredrik Backman, mest känd genom sin debutroman "En man som heter Ove", överger i sitt nya verk feelgoodstilen och bygger istället upp en obehagsstämning runt den stad och det hockeylag som handlingen kretsar kring.
Föreningen Björnstad Hockey betyder allt för staden, inom ledningen finns en strikt hierarki, men de som egentligen styr spelet är sponsorer och kapitalstarka föräldrar till juniorerna. Högst rankad bland spelarna är Kevin Erdahl, lagets stjärna som spås en lysande framtid och som är på väg att bli draftad till NHL.
Björnstad är som en stor familj fram till den dag som nämnda stjärnspelare begår ett oförlåtligt brott mot sportchefens dotter. Inom föreningen blir allt upp och ner. Det självklara offret och hela hennes familj utsätts för en smutskastningskampanj samtidigt som betydande individer ägnar sig åt rena maffiametoder för att tysta ner sanningen.
Fredrik Backmans självklara berättarstil känns igen och varje kapitel har sin egen lilla slutkläm i form av några väl valda ord som i sin dramatik får en att darra till och genast vända blad av hunger efter mer.
Efter att i början känt att det här kommer bli tjatigt, för mycket sport och för lite relationer, för mycket manligt och för lite kvinnligt, ändrar jag mig snabbt. Fredrik Backmans berättelse är tvärtom en känslosam och träffande skildring av livet kring en hockeyklubb, och detta ur många perspektiv.
De unga flickorna som blir kallade horor, den åldrade och sönderrökta föreståndarinnan på puben Pälsen, sportchefens fru som upplever Björnstad som ett fängelse och invandrarpojken som mot alla odds slår sig in i laget.
Den tidigare nämnda obehagsstämningen är thrillerlik, om inte ännu mer påtaglig. Till viss del påminner "Björnstad" om "Jägarna" (filmerna). Litet samhälle som i stort sett fokuserar på en enda sak och till varje pris vill hålla skenet uppe. Frågan är hur långt man är villig att gå?