Under fem år fick Haparanda en betydelse staden varken haft dessförinnan eller därefter. Ikea-lyftet var inget mot när Haparanda var den enda farbara gränspassagen mellan Ententen och Centralmakterna under första världskriget. Ententen var Storbritannien, Frankrike och Ryssland. Centralmakterna bestod av Tyskland, Österrike-Ungern och Italien.
Den som skulle bege sig från den ena till den andra måste passera Haparanda, som därmed blev världens nålsöga under de fem krigsåren. Och det gällde alla, från kungligheter, diplomater, hemliga agenter och världsartister till flyktingar, spioner och revolutionärer. Alla måste de passera den norrbottniska gränsstaden.
Haparanda hamnade i en krigets högkonjunktur som också lockade så många andra, inte bara att passera staden utan att slå sig ner och göra pengar, stora pengar på legal och illegal verksamhet.
Det nya, fina stadshotellet blev samlingspunkten för alla, hederliga och ohederliga. Det var här de skygga affärsuppgörelserna träffades och stora penningsummor bytte ägare. Efter krigets slut gjordes det en spelfilm om Haparanda under krigsåren. Den stumfilmen från 1924 fick titeln "När millionerna rulla" och den återspeglas i det skådespel som i morgon tar avstamp i stadshotellets solennitetssal och med titeln "Och miljonerna rulla ...!".
– Det ska vara så nära historien som möjligt, säger Sara Frykman, manusförfattaren, inför generalrepetitionen.
I rollistan finns bland ett 30-tal andra kungl. maj:ts befallningshavare. I verkligheten var det landshövding Murray, men i det som spelas upp 100 år efteråt är det nuvarande landshövding Sven-Erik Österberg som ikläder sig rollen. Han var dock inte med på genrepet.
– Jag tror han klarar det utan genrep. Att vara landshövding är ju hans jobb. Han har spenderat semestern med att läsa manus, säger regissören Angelica Alkberg.
– Han behöver ju bara spela sig själv, säger Juha Liakka, landshövdingens underställde "stadsfiskal Wigart".
Det är en annorlunda pjäs som spelas upp. Skådespelarna blandas med publiken under de tunga ljuskronorna i solennitetssalen. De får en återblick i vad som hände i Haparanda krigsåret 1916. Smuggelaffärer, polisingripanden och så ett handgemäng där tyske konsuln Unander, Haparandas dåtida pamp, avväpnar den berusade ryske konsuln Ronkonen som riktar sitt vapen mot en tysk officer.
Och allt sker med publiken sittande vid samma bord.
– Det är ganska svårt att genomföra, men jag har själv hittat på att blanda publik med skådespelarna. Det är roligt att göra så och jag är väldigt förtjust i interaktiv teater. Men det blir jättetrångt. Sara Frykman har skrivit manuset och efterlyste att publiken skulle ha känslan av att vara med, säger regissören Angelica Alkberg.
– Jag visste själv inte så mycket om detta med världskriget och Haparanda. Det är en jätteintressant historia. Haparanda är inte bara Ikea. Texten i pjäsen är ju inte så dramatisk, mera historiska händelser. Sara vill ju att vi ska återberätta det som hände och som det var.
Den som först stiger in i skådespelet är Jessica Innala som "köksbjörnen Anna". Det är hon som introducerar pjäsen, vad det är som utspelar sig i den fina salongen under krigsåret 1916. Som köksbjörn är hon är steget under servitriserna i restaurangens rangskala, men hon tar vara på smulorna från den strida strömmen av dricks.
"Det är ingen som vill ha någon växel tillbaka", berättar hon i pjäsen och kan räkna hem en ansenlig summa i dricks varje månad.
Jessica Innala är liksom alla de andra i pjäsen amatörskådespelare.
– Jag har spelat amatörteater sedan barn och nu är jag 26, och i regel varje år, säger hon och ger detta omdöme om att spela tillsammans med publiken:
– Jag trivs bra, det känns som det är jag i den här rollen, gillar att röra mig och tala mitt i publiken. Sedan har jag också blivit lite av en introduktör av pjäsen.
Hon tycker det är viktigt att Haparanda uppmärksammar världskrigsåren.
– Det är bra. Själv är jag intresserad av historia och lokal historia, men det är inte så många i min ålder. I skolan fick vi inte läsa något om den fantastiska historien i vi har. Så därför är det roligt att få föra ut den.
Det är inte bara en pjäs i "Världens nålsöga – Haparanda 1914-1918". Redan idag är det friluftsteater på Hermanssons gård: "En (o)skyldig kaffe, anno 1916, på fru Ströms café". Här möts kåkstaden existenser med stadens etablerade borgare och det berättas om det goda, syndiga livet nära Grankullen. Dåtida kändisar som Kata Dalström stiger in i handlingen.
Det tredje skådespelet heter "Här står jag och kan inget annat" och handlar om kvinnornas rösträttskamp. Den pjäsen spelas också på söndagen i solennitetssalen i stadshotellet.
Sedan är det också föredrag om det som hände krigsåret 1916. Professor Helena Ruotsala från Åbo universitet reder ut smugglingen, om den var en fråga om överlevnad eller ett lönande geschäft.