Så står kommunerna på tå igen för nöjesbranschen och hoppas nu att inspelningen av en eventuell TV-serie, uppföljare till ”Jägarna” ska ge reklamglans, timarvoden för förhoppningsfulla kulturarbetare, och en ökad försäljning av scenografidetaljer på Röda Korset. ”Glada hälsningar från Missångerträsk” kan jag överse med. Den är i alla fall en komedi, och det den möjligen skojar med, verkar inte orsaka någon större aktivism.
Men när det gäller att utnyttja brottsfall i Norrbotten, av extremt brutal art, så gick min gräns redan vid Jägarna 2. Sundvall säger ju rakt ut, (NSD 10-07-08), att Stenvall-fallet är relevant för filmen: ” Carolin-fallet ligger nära i tiden. En svår balansgång att hantera, med hänsyn till anhöriga?
– Det tycker jag inte. Det var inga problem när det gällde Kalixhärvan heller. Jag backar inte för någonting.”
Nej, för att tjäna pengar så brukar det inte backas. Inte hjälper det att Sundvall hänvisar till att andra i branschen också använder sig av riktiga fall.
Den så kallade nöjesindustrin har förråats till den grad att en ”thriller” inte får sakna närbilder av stympade lik, och detaljerade skildringar av de brutalaste övergrepp, under förevändning att intrigen ”löser en mordgåta”. Av någon anledning så är offret i centrum av dramaturgin, och inte förövaren. Regissörerna festar på liken, precis som asgamar, paketerar och säljer resultatet, och sedan ska vi ”underhållas” av det.
Visst kan man göra bra fiktion av brottsfall, även med våldsinslag. Men när det är så uppenbart, som i Sundvalls fall, att man griper efter det smaskigaste man kan hitta, och kletar fast det på det ”norrbottniska”, så blir det äckligt.
Uppenbarligen har manusförfattarna till den tänkta TV-serien knåpat på i ett par år. Det skulle inte förvåna mig om den stackars Vatchareya råkar ut för producenters och regissörs gravskändning, knapphändigt maskerat.
Ett råd till de förhoppningsfulla kommunerna är att kräva att få läsa manuset, innan man skriver på några sponsoravtal. Och hålla inne med utbetalningen tills man ser resultatet. Den moraliska och etiska ryggraden tycker jag mer skulle spegla det norrbottniska, än att okritiskt hylla populistiska spekulationer som gör producenterna rikare och kommunerna fattigare.