På bio visas just nu The American Sniper, i regi av Clint Eastwood. Filmen handlar om Chris Kyle, “den dödligaste prickskytten i USA:s historia”, och har blivit en enorm publikframgång. Den har också sex nomineringar inför Oscarsgalan i Los Angeles den 22 februari – bland annat för Bästa film och Bästa manliga huvudroll, spelad av Bradley Cooper.
Samtidigt har filmen vållat våldsam debatt. Kritikerna hävdar att den glorifierar dödande och krig och ger Kyle en hjälteroll som han inte förtjänar.
Historien har paralleller till det som hände på närmare håll för 75 år sedan. Under finska vinterkriget 1939-1940 utmärkte sig nämligen den finske bondsonen Simo Häyhä (1905-2002) från Rautajärvi som en ännu mer fruktad krypskytt.
Han påstås ha skjutit ihjäl mer än 500 sovjetiska fiender – mer än dubbelt så många som Kyle dödade med supermoderna vapen. För sina insatser hyllade Häyhä oreserverat som nationalhjälte.
På gamla bilder syns denne “Simuna” i vit kamouflagedräkt, ibland med en vit mask för ansiktet, likt en mumie med smala ögonspringor.
Varje dag gav han sig ut i snö och kyla med sitt vapen, en finsk variant av det ryska Mosin Nagant-geväret. Det fanns mer avancerade, men han föredrog det enkla geväret med vanligt stålsikte, eftersom det inte var så känsligt för vinterförhålandena. Ett kikarsiktes lins riskerade dessutom att reflektera solljuset så att han upptäcktes.
Geväret passade också hans storlek. Häyhä var bara 152 cm.
Helst sköt han sittande. Det gav extra stabilitet när han siktade, vilket behövdes eftersom hans mänskliga mål kunde vara uppåt 400 meter bort.
Tjocka kläder dämpade rörelserna från hans andning och puls. Med snö i munnen tog han bort ångan från sin andedräkt. Gick det så hällde lite vatten framför skjutplatsen så att ytan frös till, vilket gjorde att det inte slägdes upp snörök när han sköt.
Sovjetstyrkorna lyckades till slut oskadligöra sin fruktade fiende. Den 6 mars 1940 träffades Häyhä i käken av en exploderande kula. Flera dagar låg han i koma, men han vaknade den 13 mars – samma dag som vinterkriget tog slut.
Han fick käken återställd, men levde resten av livet med vänstra ansiktshalvan deformerad.
För sina insatser blev han storslaget hedrad.
Sin skjutskicklighet förklarade han med ett enda ord: “Övning”.
De två prickskyttarna hade mycket gemensamt.
Chris Kyle kallades av sina irakiska fiender för al-Shaitan Ramai – Satan från Ramadi.
Simo Häyhä fick av de sovjetiska soldaterna namnet Belaja Smert – Den vita döden.
Ingen av dem kände samvetskval.
“Jag är bara där för att försöka göra mitt jobb, försöker skydda mina egna killar (…) Jag beraktar dem jag skjuter som de terrorister de är. (…) Jag dödar dem utan att tänka mer på det”, citerades Kyle i tidningen Time 2011.
“Jag gjorde bara det jag fick order om och gjorde det så gott jag kunde”, svarade Häyhä alltid när han fick frågan.
Deras liv efter dödandet skilde sig däremot åt.
Kyle kom hem påtagligt påverkad av kriget i Irak. På en skjutbana hemma i USA blev han själv ihjälskjuten 2013 av en mentalt störd f d marinkårssoldat.
Häyhä levde tills han var 97 år och dog stilla, med hjälteepitetet intakt.