Detta är förvisso ingen deckare! Detta är inte heller något tårdrypande kärleksdrama stöpt enligt schejkromanernas konventionella mall! Istället är det att Gunnar Broberg, pensionerad professor i idé- och lärdomshistoria i Lund, har gett oss en bred beskrivning av ett till synes självklart men uppenbarligen försummat kunskapsområde. Bokens baksidestext kallar det hela för att skapa ”en väldig kör ur och om den svenska natten. Källorna – memoarer, dikter, traktater, tidningsartiklar, sånger, reklam m. m. spänner över de senaste tusen åren” och allt detta serverat inom ett omfång av 423 sidor.
På det sättet antyds också att Broberg, liksom lärdomshistoriker i allmänhet, spelar med ett brett fält av fakta för att inte säga tankesnuttar. Det brukar vara en fröjd att som läsare få följa med i text som nästan är trapetskonster med häftiga kast i alla möjliga och oväntade riktningar, som på temat "Nattens historia". Var därför beredd på en både svindlade och smått vinglig resa.
Vi kan stanna upp inledningsvis där jag noterar tre ”stationer” på temat "Nattens historia", nämligen Heliga Birgitta, samernas sovvanor samt natten enligt Emanuel Swedenborg. Dessa stationer påminner om en vid det här laget klassisk fråga som jag vid egna guidningar brukar ställa till auditoriet: vilka numera tre avlidna svenskar är mest kända uti i världen? Svaret är inte Hammarskjöld eller Stenmark. Rätt snart kommer man fram till Carl von Linné, blomsterkungen, detta oberoende av vad han mera allmänt berättar från sin lappländska resa 1732. När man behövde övernatta utomhus skar man loss en manslång bit av björnmossa, lyfte upp hela stycket, lade sig i gropen därunder och hade en bädd i klass med dunbolster. Än mera utpräglade är Birgitta och Swedenborg beträffande vårt tema. Birgitta från 1300-talet är känd för sina himmelska uppenbarelser, sitt änglaskådande och kontakter med högre makter. Man kan därför lite självsvåldigt tycka att hon var fullt sysselsatt nattetid. Swedenborg är inte mycket sämre men då från 1600-talet. Hans mest nämnda insats är måhända "Drömboken" där han nedtecknar och uttolkar sina drömmar.
Så gör vi ett långt och djärvt hopp i vår historia, till en sentida brytningstid eller elektrifieringen. Detta var lika med att allehanda övernaturliga väsen, som tomtar, troll och spöken bara försvann. För att inte nämna att solförmörkelserna fick en naturvetenskaplig förklaring istället för att tolkas som Guds straffdom. Tiden är juli 1924 och den kände litteraturprofessorn och debattören Fredrik Böök kom på sin Sverigeresa med sitt ekipage, en Cadillac med tillhörande chaufför, till Korpilombolo. Där fick han bevittna den högtidsstämning det var i byn. Man skulle nämligen få elström.
Ingen visste då att det exotiskt klingande namnet Korpilombolo även skulle gå till skönlitteraturen, bli så smått ett exempel på det avlägsna och främmande och skrämmande. Idag är även namnet införlivat med den internationella turismen. Nattfestivalen har sedan 2005 genomförts i denna till synes omöjliga ort i Polcirkelns land, och därtill under den mörkaste årstiden, i december. Det är även det en lokal pusselbit på temat "Nattens historia".
Nu har vi avlägsnat oss långt från Linnés björnmossebädd – eller egentligen också från mörkret som numera betraktas som en resurs. Kvar är istället ordet historia, enligt en av flera definitioner vetenskapen om mänsklighetens utveckling.