På marknadsscenen där konstnären Lars Pirak och kyrkoherde Johan Märak en gång berättade om samisk kultur har barn och barnbarn tagit plats.
I en sal i Àjtte föreläser Katarina Pirak Sikku om den utställning hon skapade kring den rasbiologiska forskning som samerna utsattes för. En protest mot en galen så kallad vetenskap som våldförde sig på tidigare generationer samer.
På museets lilla scen uppträder Maxida Märak och hon är en av de arga barnbarnen som protesterar mot gruvindustrins våldförande på Sapmi, samernas land.
Det jojkas också nu, men det blandas med samtidens musikaliska former som rap och hip hop.
Det är fullt med publik framför den lilla scenen. I den finns många unga som bär samedräkter. Deras reaktioner på MaxidaMäraks protestmusik vittnar om att de här har en ny förebild. MaxidaMärak är en förebild för unga samer. Både musikaliskt och i sitt politiska engagemang.
Hon tar jojken in i 2010-talet, låter instrument få plats i den musik som tidigare alltid framförts med bara rösten. Det kanske retar puritanerna, men det känns nödvändigt i en ny tid.
Och så det där andra, det politiska engagemanget, protesten.
– Jag blev en extremist, även kallad terrorist, säger hon om protesterna mot gruvetableringen i Kallak.
Och man sticker inte ut ostraffad. Hon berättar om hur hon angripits av anonyma personer, dem hon antagligen ser ute på stan, som hon uttrycker det.
Om det har hon skrivit en rap och där hon återkommande orädd ropar: "Du kan säga vad du vill om mig!".
Hon sjunger inte bara om att hon själv angripits verbalt. Hon jojkar också om det som hände hennes yngre syster Mimie, som misshandlades av rasister när hon var ute på en joggingtur i Stockholm. Det är en jojk om den ilska hon kände efter det.
Och så en kärleksfull jojk till samma syster, den hon kallar Mimies jojk.
– Att ha starka band till syskon är guld värt, säger hon.
Det är en konsert utan främmande språk, men så en sista raplåt, på engelska.
– Jag ska åka till Kanada till sommaren och delta i en urfolksfestival, förklarar hon språkvalet.
Då ska en internationell publik få en musikalisk berättelse om villkoren för Sveriges samer, om ett urfolk långt därborta i Skandinavien.
Efter MaxidaMäraks korta konsert känns Jokkmokks marknad fräsch och angelägen, att marknaden är så mycket mera än korvskärande marknadsmånglare. Det finns så mycket annat vid sidan av marknadsstånden.