Nallo utforskar världen från rasrisk till hjortronland

Om man tillhör dem som gärna vill sätta en etikett på en konstnär kommer man att finna att det är ytterst komplicerat i Lena Nallos fall. Hennes konst rör sig nämligen i ett oerhört brett spektra, teknikmässigt, stilmässigt och motivmässigt.
Precis när jag spanat in några grafiker med detaljrika norrbottensstilleben glider blicken över till stora, monetdoftande näckrosdammar. Och därifrån till skira akvarellandskap.
Men Lena Nallo stannar inte heller vid det naturalistiska. Hon rör sig vidare och utforskar en surrealistisk motivvärld med en burlesk humor som påminner om Dalis. Och så plockar hon upp de svepande, flygande gestalterna som man hittar i Chagalls oljor.
Det finns också något nästan abstrakt över vissa av verken - speciellt i de fall då Lena Nallo gett sig i kast med skulpturala tekniker, som i Kaos är granne med Gud, Stängsel med skylt, Medusa eller i textilverket Urhavets gåta.
Och det är nog Lena Nallos experimentlusta som fångar mitt intresse. Det finns så många olikartade verk att titta på att mina sinnen ständigt är på helspänn. Men Lena Nallo faller heller inte i fällan som många konstnärer gör - där konsten spretar. Tvärtom har Nallo hittat något slags charmigt, nästan naivt uttryck som följer med genom motiven och teknikerna och håller ihop dem med den röda tråden.
Det känns inte barnsligt heller. Utan snarare fräscht och uppriktigt, som om Nallo skalat bort alla pretentiösa ambitioner som funnits och istället beslutat sig för att måla från hjärtat.
Och ärlighet undgår aldrig betraktarens öga, utan ger alltid utdelning.

Nallo utforskar världen från rasrisk till hjortronland

KONSTLena NalloKonstgillet, BodenPågår t o m 6 december