- Du måste tänka på att vi har ett länsuppdrag, betonar hon.
Norrbottensteatern finns alltså inte till för dess egen skull. Det är politikerna som har beslutat att institutionen ska bedriva verksamheten. Därtill finns alltså direktiv, ett uttalat uppdrag om vad teatern ska prestera för de anslag som de tilldelas.
Dessutom protesterar Karin Enberg mot NSD:s sätt att räkna fram hur mycket varje biljett subventioneras.
- Det går att räkna på så många olika sätt, säger hon.
Norrbottensteaterns egen siffra är att ett teaterbesök i genomsnitt kostar 747 kronor. Och då är biljettintäkterna medräknade. Så om man vill få fram hur mycket varje besök subventioneras via skattsedeln får man ta bort biljettpriset från de 747 kronorna. Därmed skulle biljettsubventionen, enligt Karin Enberg, bara vara hälften av NSD:s kalkyl.
- Det beror också på vilket år du räknar, menar hon och hänvisar till hur barnproduktioner kan belasta ekonomin. De kostar lika mycket att producera som vuxenteater, men tar oftast in ett mindre publikantal per föreställning. Exempelvis så spelas Findus flyttar ut för maximalt 70 barn per föreställning. Ronja Rövardotter och den kommande musikalen Snövit kan dock spelas på stora scenen, och då blir statistiken och det genomsnittliga priset ett helt annat.
- Små barnföreställningar ger inte tillnärmelsevis så mycket biljettintäkter som en vuxenpjäs. Vi tappar upp till en miljon kronor de år vi spelar mindre barnpjäser.
Och även om varje besök på teatern subventioneras, och oavsett hur summan ska beräknas, menar Karin Enberg att man får mycket för pengarna. Hon hänvisar bland annat till en undersökning hon själv tagit del av där slutsatsen var att anslagen för ett helt års teater kostar samma som en enda dags öppethållande på ett medelstort sjukhus.
- Jag är urrädd för att den här typen av granskningar ska leda till slutsatsen att teatern inte behövs.
På frågan om kostnaden är rimlig vill hon vända på resonemanget och svara:
- Jag skulle heller vilja säga att såhär mycket får vi för pengarna.
Konstateras bör att Norrbottensteatern onekligen står för ett ansenligt antal arrangemang. De egna produktionerna visades under 2009 för drygt 26 000 personer. Men om man räknar in samtliga arrangemang som teatern varit inblandad i under fjolåret så blir publiksiffran närmare 60 000.
Och enligt chefen är det inte så att teatern i Luleås norra hamn badar i pengar direkt. Tvärt om har man på de senaste tio åren mist en miljon kronor i anslag, fastän uppdraget fortfarande är detsamma. När teatern startade 1967 som Sveriges första regionteater fanns här 22 anställda skådespelare och musiker. I dag är det bara 13 kvar.
- Vi är så slimmade nu i organisationen att vi knappt klarar det vi är ålagda att göra, säger hon och hon återvänder till huvudargumentet - att teatern har ett uppdrag som den fått av politikerna.
- Och ska det finnas en regionteater, då kostar det såhär mycket.