Mycket folk men inte storslaget
TEATERRomeo & Juliaav Linda Wincent och Catherine Parment fritt efter William Shakespeare Regi: Cathrine ParmentMusik: Urban Hedin Koreografi: Ivve MartinezKostym: Ina AnderssonNorrbottensteatern, LuleåLördag 11 oktober
Det kryllar av amatörer på scenen som tillsammans med proffsen ska sy ihop röran.
Och uppe på orkesterpodiet pågår ett evigt, ekvilibristiskt plinkande. Romantiska toner på gitarr. Men svänger gör det ju inte heller där. Slagverket låter stundtals lika fjesigt som en trummaskin från 80-talet.
Den här analysen framstår nog som lite väl elak för många som vurmar om sina vänner på scen. Recensenter förväntas ju vara mer försonande när icke-proffs medverkar. Men något större fel på amatörernas insats är det inte, snarare tvärt om. Här lyser charmen och glädjen. Det sprudlar om dansen. Och Fred Bromans lilla fadersmonolog om den förlorade tiden med dottern är en av förställningens höjdpunkter.
Men i centrum står förstås Romeos och Julias förälskelse. I den här versionen är tiden modern med mobiltelefoni och dj:s. Romeo från de fattiga invandrarkvarteren möter Julia från övre medelklassens vita balkonger. Men deras gäng är dödsfiender.
"Sponsored by Migrationsverket" letar jag efter i programbladet. Invandrare och svenskheten. Eller om man vill vara elak - ljushårig übermensch möter förfördelad immigrant från underutvecklat land där man färdas över bergen på häst. Fyrkantiga svenskar bokar rätt i tvättstugan...medan de svarthåriga invandrarmammorna är bundna av heder och tradition och missar bokningstavlan helt. Men de är hyvens på att laga mat!
Det ska väl föreställa skämt det här, men särskilt roligt tycker då inte jag att det är med en sådan stark bekräftelse av fördomar och schabloner på en modern teaterscen.
Romeo och Julia - musikalen kallas denna show. I huvudrollerna har vi Björn Nagander och Karin Paulin Ek. Skönsången är tonsäker och bra. För rent tekniskt är det här en oerhört proffsig tillställning med alla trådlösa mikrofoner, all sång, all tajming, allt ljus och ljud. Men själva musiken - komponerad av Urban Hedin - känns ändå på tok för intetsägande, återhållsam, snäll och utan hemmahamn. Björn Nagander, Karin Paulin Ek och de andra gör alltigenom sina jobb som sångare. Men det är väl däremot i gestaltningen som det blir lite taggigt i kanterna. Och rent allmänt lite för mycket "stå med näsorna mot varandra och vara arg".
Någon större kärlekshistoria får ni heller inte förvänta er av det här. Romeo och Julia träffas knappt. Ingen giftbägare till Julia blir det heller. Fritt efter William Shakespeare påstår teatermakarna Linda Vincent och Catherine Parment.
Väldigt fritt, kan väl tilläggas.
Det trånas förstås en hel del. Men fokus ligger egentligen mer på mamma-pappa-barn. Å ena sidan det törstande barnet som aldrig får nog, dottern som likt en parasit vill ha sin mammas kött och blod.
Å andra sidan den faderlösa sonen som ville ge sitt liv för att rädda pappan, men inte hann fram i tid.
I dessa relationer finner man mer upplevelsen av det verkliga.
Det här torde vara Norrbottensteaterns största satsning genom tiderna med som mest fyrtionio skådespelare och fyra musiker på scen samtidigt.
Lite spännande känns det, men kanske inte så ändamålsenligt eller storslaget. Ett tag tyckets det vara fler på scen än i publiken, men det var ju förstås inte sant. Men bara med mängden medverkande i åtanke är det ju berömvärt med all koordination, alla kostymer och allt smink. Med många spanska namn som Alejandra, Carlos och Diego i ensemblen var det också kul att för en gångs skull se deras släkt och vänner på bänkarna i salongen. En ny teaterpublik! tänker jag. Annars är det ju oftast samma klientel som möts i premiärfoajéerna.
Förlåt mig för min bisterhet i denna recension. Visst glimmar det mycket i föreställningen med många små fantastiska pärlor och charmiga insatser. Jag kommer mest att minnas just detta från alla amatörer. För proffsen blev det också tre kliv framåt för Karin Paulin Ek, Mats Pontén och Margareta Gudmundson.
Men det räddar inte att det saknas någonting som bär upp själva idén med denna enorma show.
Det kanske blev lite för stort.
Så jobbar vi med nyheter