Björk har aldrig hymlat med sina höga pretentioner och på sitt sjunde studioalbum har hon - hur otroligt det än låter - höjt ambitionsgraden ännu ett snäpp. Inför Biophilia har hon gjort efterforskningar i astrofysik, strängteori, neurologi och biologi, tagit fram innovativa nya instrument och fattat beslutet att ge ut skivan som "världens första appalbum".
Hur det låter?
Inte helt oväntat ganska långt från gamla hitlåtar som Army of me och Hyperballad.
Biophilia är modern konstmusik, komplett med kvinnokörer, atonal harmonik och experimentell musikalisk sättning. På Thunderbolt är det teslaspolen som elektrifierar låten, på Virus ackompanjeras Björk av ett klockspel som påminner om gamla dagars speldosor medan dystra Hollow får sin klangbild av hennes syn på DNA-molekylen.
Samtidigt är Biophilia inte otillgänglig.
Just när det börjar kännas för konstlat och exklusivt bjuder Björk in lyssnaren med ett dansant beat, som i Sacrifice eller hårt svängande Mutual core.
Ibland glömmer man bort huvudsyftet med skivan - att förena naturvetenskap med musik - men i den ljuva balladen Virus, där Björk sjunger om hur virus njutningsfullt ställer till med fest i människokroppen, når budskapet ut med full kraft.