Thielska Galleriet leddes under åren 1977-2011 av familjen Linde-Öhman, de första 20 åren av Ulf Linde och de senare 14 av hans hustru Nina Öhman. Då var galleriet liksom en familjeangelägenhet. Efter familjens Linde/Öhmans frånträde blåste det upp kring frågan om de skulle få behålla den billiga tjänstebostaden i bankirens palats.
Nu är det full storm igen. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har sparkat galleriets ordförande Claës Wachtmeister och har ifrågasatt tillförordnade intendenten Andreas Brändströms kvalifikationer.
Kulturministerns representant i galleriets styrelse försökte stoppa den största satsningen i Thielska galleriets historia, den nu aktuella Munch-utställning som Claës Wachtmeister drog igång för att få fart på och bättra på galleriets ekonomi. Han till och med ställde upp som privat ekonomisk garant för utställningen.
Efter snart tio dagar är Munch-utställningen en publiksuccé. Det är kö utanför ingången till bankirens palats på Blockhusudden och trångt i garderoben. Men väl inne i salarna känns utställningen som något för snabbt producerad.
Titeln lovar mera än hängningen uppfyller. Jovisst finns där Thiels beställda porträtt av Nietzsche, men vi får inget grepp om filosofen. Munch? Jo, där är 20 oljemålningar och nästan 100 grafiska blad, men vi får inte veta så mycket om denne Nordens främste konstnär. Ernest Thiel då, ja han förblir anonym. Kanske kommer vi honom närmast i kön till garderoben. Där finns en mässingsskylt till ett intilliggande kaklat stort rum, "Bankirens badrum" står det på skylten. Bankiren som blev bankrutt.
Men så är det just detta att få se klassiska målningar i verkligheten. Där finns Förtvivlan från 1892, den första versionen av Skriet, som stod klar året efter. Porträttet av Nietzsche må vara, det som imponerar mest är den imposanta målningen På bron, med en grupp välmående kvinnor i en komposition som får mycket annat att blekna. Munch gillade broar, inte bara när det gällde att måla ångestladdade skrin.
Och det finns så mycket mera att imponeras av. Thielska Galleriet har ju den förnämsta Munch-samlingen utanför Norge. Synd bara att denna statliga institution inte fick mera tid till att förbereda sitt 125-årsjubileum över Edvard Munchs födelse. Nu blev det en lite för hastig och det gick ut över pedagogiken. Vi blev inte klokare av detta möte med Nietzsche, Thiel och Nordens störste konstnär.