Muhammedkonflikten löstes i rätten
Ett fredligt sätt att lösa motsättningarna kring Muhammedkarikatyrerna. Det är ämnet för nya franska filmen "Det är jobbigt att älskas av idioter".
Foto: Lionel Cironneau
Så såg förstasidan ut på den franska satirtidningen Charlie Hebdo i februari 2006. Teckningen var ett svar på uppståndelsen kring de danska Muhammedkarikatyrerna, som också publicerats i Frankrike.
Frankrikes muslimska råd svarade med att stämma Charlie Hebdo. Ett år senare drar processen igång i Paris, hårdbevakad av internationella medier och ett intensivt samtalsämne i hela Frankrike.
Charlie Hebdo frias helt.
När den franske regissören Daniel Leconte nu gjort en dokumentärfilm om rättegången har filmen samma namn som tidningsrubriken: C’est dur d’ tre aimé par des cons. Filmen presenterades på festivalen i Cannes på en välbevakad presskonferens - ämnet är förstås fortfarande kontroversiellt - där båda sidornas advokater fanns på plats.
Och i dag drar alla medverkande samma slutsats: Processen var bra för Frankrike, för yttrandefriheten och för islam.
- Karikatyrerna ledde till spänningar, och då ville Dalil Boubakeur (ledaren för Parismoskén och ordförande i Frankrikes muslimska råd) lösa dem på juridisk väg, säger Francis Szpiner, de franska muslimernas advokat.
- Det förekom ingen fatwa, inga attacker, inga hot. Vi löste konflikten på ett civiliserat sätt. Debatten är ett bevis på styrkan i den franska republiken. De enda som kan ta skada av den är extremisterna.
Alla medverkande är överens om att frontlinjen i debatten inte går mellan muslimer och ickemuslimer utan mellan fundamentalister och ickefundamentalister. Philippe Val, tidningens chefredaktör, tror att debatten och processen kan ha varit till "vanliga" muslimers fördel.
- De fick tillfälle att distansera sig från de extrema, de muslimska fascisterna - för det finns många likheter mellan fascister och muslimska extremister.
Regissören Daniel Leconte säger att islamismens relation till yttrandefriheten är "tabuämnen som fyller människor med skräck, inte minst journalister, och så får det inte vara".
- De som blev argast på Muhammedkarikatyrerna är samma människor som sprängde Buddhastatyer i Afghanistan och som förföljer sina religiösa meningsmotståndare. Ska de säga åt oss att inte göra karikatyrer? Vilken skam för samhället om vi inte säger emot.
Filmen har ännu inte gått upp i Frankrike, och frågan är om premiären kommer att riva upp den ilska och de motsättningar som blev Muhammedkarikatyrernas följd.
- Jag tror snarare att den kommer att lugna känslorna genom att visa vilken respekt som båda sidor hade för varandras argument. Avsikten med filmen var aldrig att kasta bränsle på elden, säger Daniel Leconte.
Men Philippe Val, chefredaktören och den ständige satirikern, kan inte avstå från ännu en provokation:
- Om frågan däremot gäller huruvida filmen riskerar att reta upp Usama bin Ladin svarar jag att det bara vore bra.
Så jobbar vi med nyheter