"Det ena hornet är böjt framåt. Det andra rakt åt sidan", noterar Per Ole Persson i sin debutroman Jaco. När sedan vattenbuffeln stannar till slår ägaren den med en pinne "ett par gånger".
Det finns tusen sådana enkla iakttagelser i boken, återgivna på ett reducerat och nedskuret språk där de uppradade meningarna är korta eller mycket korta. Det ska väl föreställa isbergsprosa. Och man påminns om hur svårt det är att foga detalj till detalj på ett sådant sätt att något annat och större skapas under ytan, en sorts rörelser på djupet. Men här blir det rätt livlöst och katalogartat.
En ung svensk med erfarenheter från utvecklingsarbete i Guatemala är på väg hem, grips av panik, tar första bästa plan och hamnar på Östtimor. Där badar han, bor på hotell, låter tiden gå, ligger med en annan resenär, flyttar till en by och möter Miriam och Elias.
"Och plötsligt får jag en känsla av att vi känt varandra väldigt, väldigt länge", meddelar berättaren.
Det får inte jag. Miriam har bara skalat en lök och så har de två betraktat varandra "noggrant". Mer är det inte. Och det blir bra lite. Trots att hennes ögon är gröna och blir "brinnande stjärnor" i den rymd som finns "överallt omkring oss".
Så bryter oroligheter ut, militärer slåss mot poliser och trion flyr till Jaco, en mytisk, avlägsen ö som lokalbefolkningen skyr som pesten. Där inrättar de sig med matförråd, vatten, grisar och en get. Och berättelsen blir alltså en robinsonad - men också ett triangeldrama. Berättaren och Miriam faller nämligen i varandras armar bakom ryggen på Elias.
Ön Jaco skulle också kunna uppfattas som en parallell till det laglösa landet i Conrads klassiker Mörkrets hjärta. Perssons kortroman har varken det djup eller den bredd som gör en sådan jämförelse rimlig - och det kan man ju inte heller begära. Men det är en mörk historia om våld och svåra lidande i samma litterära tradition. Det känner man framför allt i de avslutande avsnitten där tonen blir febrig och mardrömslik.
När Persson återger mordiska och dramatiska förlopp fungerar också den avskalade prosan bättre.