Mödosam och suggestiv konst
KONSTPatric LarssonKulturens hus, LuleåPågår t o m 29 september
Foto:
Patric Larsson är en udda konstnär. När resten av samhället rusar på tar han sig tid att bygga upp sina bilder genom tusentals små prickar av tusch i monumentala format.
Det ligger något närmast maniskt i hans mödosamma arbetsprocess och resultatet är suggestivt.
Det blir en slags levande former, ibland tydligt urskiljbara träd, andra gånger mer förnimbara former som i verket Rött moln.
Men det finns ytterligare två linjer i Larssons konst som hänger i konsthallen på Kulturens hus.
En som ligger konstnärer som Lennart Rodhe, Otto G Carlsund och Olle Baertling med flera, fast i nutida tappning, nära.
I de till synes perfekta linjerna finns små retningar i det statiska tillståndet. Linjen är inte alltid så där knallhårt rak och perfekt.
Det spiller över linjen ibland och här och var tycks en färgfläck ha fått smita förbi och skapa oreda i den annars perfekta ordningen.
Den där störningen och retningen återfinns också i "prick"-bilderna, då tuschklumpar dyker upp som en slags imperfektion i de annars renodlade arken.
Och ett tredje spår påminner om Öyvind Fahlströms konst då Larsson utför en slags mindmapping kring teman som To be och Guilt. I små bubblor har han skrivit ord utifrån till exempel temat skuld och ett ord föder nästa och nästa i vad som verkar vara ett oändligt flöde av tankar och associationer.
Det blir en massverkan som både är fascinerande och lite svårpenetrerad. Jag läser, försöker följa texten, kommer av mig och får börja om igen.
Det blir ett slags mentalt landskap som brer ut sig på papperet och som tycks fungera på samma sätt som hjärnan.
Det gör Larssons mindmapping intressant, men estetiskt tilltalas jag mer av hans bilder som så mödosamt byggts upp prick för prick.
Så jobbar vi med nyheter