"Modejournalistiken 2.0 är en revolt"
Ur tidskriftshyllanModejournalistik 2.0
Även modetidskrifterna, som närts av trendskiftningar, strävar i Heidi Slimanes riktning. En ny, tydlig stomme i modejornalistiken är tidlösheten - en kombattant till den lättillgängliga konsumentupplysning som praktiseras i modebloggarna.
I dagens informationsflöde, där en trend föds och dör inom några timmar, har magasinen börjat tala i termer av stil, hållbarhet och autencitet.
Katalysatorn till denna självrannsakan återfinns i demokratiseringen av modet. Det har blivit en angelägenhet för alla, vilket genomsyrar musik, tv-serier och bilderna som kablas ut från Hollywoods röda matta.
Tidskrifterna tvingas därmed att sträva mot nya kreativa lösningar och hållbarhet, bortom trendängslan och Fendi-väskor.
Den nystartade tidningen Fashion Tale är en produkt av detta. Fashion Tale påminner i sin storlek närmast om en bok och saknar text, med undantag för några poetiska ingresser. I stället skapas känslan med vackra bilder. Modet konserveras - nuet kapslas in och förevigas, med en symbolisk, nästan högtidlig underton.
"Våra sagor ska hålla över tid. Vi talar om stil, inte trender", konstaterar redaktören Carl-Axel Wahlström, i en intervju med Svenska Dagbladet, och understryker självklarheten i att använda konstnärliga kollektioner som inte är till salu.
Modejournalistiken 2.0 är en revolt mot Blondinbella, Sex and the City och Paris Hilton, men också en kontraprodukt av en rådande debatt om konsumtionssamhällets baksidor.
Så jobbar vi med nyheter